1 objekt 365 dagar

Vädret i går växlade så mycket att vi till slut bara satt och slappade hela dagen. Så i dag var Lill-polarn riktigt rastlös och ville prompt ut och jobba.

När jag var nere och grattade Alf i Ätran fick jag en trädgårdsvessla, och den väckte Lill-polarens nyfikenhet direkt. Han har suttit och snurrat på skären hela morgonen så det har plingat och slamrat i ett – och nu gick han runt och ojjade sig över att jag skulle ta ut Shakira innan jag hjälpte honom få igång “vesslan”.

Men när jag kom tillbaka från promenaden var problemet redan löst. Lill-polarn hade nämligen spännt fast trädgårdsvesslan på sin trehjuling och trampade runt på gräsmattan för fullt! Mossan flög, och han såg så otroligt nöjd ut.

– Kaffepaus! ropade han när jag gick förbi. ”Jag behöver en kopp kaffe och en gammaldags havreboll – så jag orkar luckra upp gärderna!”

Gärden?! tänkte jag och hann knappt räcka fram kaffekoppen innan himlen öppnade sig. Regnet bara vräkte ner – en repris av gårdagen. Vi flydde in till Micaels kokhus och satt där och fikade tills skuren dragit förbi.

När solen kikade fram igen var Lill-polarn genast ute på sin trehjuling igen, beslutsam att hinna med alla gärden innan kvällen. Själv fick jag en förvånansvärt lugn dag – trots allt.

Jag var precis på väg att lägga mig när jag ser hur Lill-polarn smyger ut med Pepper och Shakira i släptåg. Shit – hade jag glömt att låsa?

När jag går ut ser jag honom hänga upp sin squashlykta och rusa förbi mig med tändstickorna i handen. Han är så ivrig att få tända sin skapelse att han inte ens märker mig.

När lågan flammar till lyser lyktan riktigt vackert i mörkret. Gamle Busen kommer lufsande och sätter sig för att titta, och Pepper hänger snabbt på. För en gångs skull står Lill-polarn helt stilla och bara betraktar ljuset som dansar i squashens små utskärningar. Det är verkligen supermysigt – vi blir stående där ute allihop en bra stund, helt tysta.

Lill-polarn hade gröpt ur squashen noggrant och till och med skurit bort en bit bak så Micael skulle få smaka. I morgon tänker han visa lyktan för Esmeralda – men bara i dagsljus. Han tyckte det var bäst så, eftersom han gjort den så hemsk! (Själv tycker jag den blev jättesöt.)

”Man vet ju aldrig,” sa han. ”Hon kanske svimmar igen, som när jag var spöke.”