Det första jag ser när jag kommer hem idag är Lill-polarn på uppfarten – med ett öppnat paket! Han står där, mitt i allén, och drar febrilt i något grönt som slingrar sig runt både honom och kartongen. En klängväxt! Och inte vilken som helst heller – jag ser direkt att det är från MarieRox på MN.
Jag får parkera ute i backen, för Lill-polarn är så inslingrad i växten att han inte kan ta ett steg utan att riskera att rulla ner för hela slänten. I och för sig gott åt honom – han vet mycket väl att han inte ska öppna mina paket!
– Lill-polarn, du får inte öppna mina paket!
– Men du fick ju ett igår, så det här måste ju vara till mig!
– Men det står ju Ingalill på det!
– Ja, på andra sidan ja! Men jag öppnade den här sidan, och där står det inget namn alls!
Jag stod bara där och suckade. Jag hade inte ens fått i mig dagens första kopp kaffe och kände mig inte riktigt redo för filosofiska diskussioner om etiketter och perspektiv. Men när han nu ändå hade burit upp paketet (och dessutom nästan slagit knut på sig själv med växten), så fick han vara med och plantera.
Efter en stunds funderande enades vi om platsen – klängväxten ska slingra sig runt det gamla äppleträdet. Det blir nog riktigt fint till sommaren.
Sen ville Lill-polarn gärna plantera den andra växten vid dammen. Tror det kommer bli jättefint när de har tagit sig. Tusen Tack MarieRox!
