... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

De har landat!!!

av
lampa

 

Snacka om kaos i morse! Lill‑Polarn for runt och förde ett sånt liv att till och med Shakira, som vanligtvis tar allt med ro, sprang fram och tillbaka till dammen.

När jag gick ut stod Lill‑Polarn och Pepper och stirrade på de nya ljusbollarna vi satt ut i går kväll. Pepper såg ut som om han när som helst skulle hoppa ur skinnet.

Plötsligt vrålar Lill‑Polarn:
– DE HAR LANDAT!!!

De var så fullt koncentrerade på ljusbollarna att de inte märkte när Pepper råkade putta ner en sten i vattnet. Ett rejält plask – och sen var paniken total!

Pepper for upp i sitt äppelträd som ett skott, medan Lill‑Polarn rusade mot huset med armarna flaxande som propellrar. På vägen råkade han snärta till Shakira på nosen, vilket gjorde morgonen komplett.

Jösses! En sak är säker – Lill‑Polarn ska inte dricka Zoégas mörkrost om man vill ha en lugn morgon. Det tog mig en hel timme att lugna ner honom och förklara att det inte var några ufon ute efter honom för att testa impregneringar på trädgårdsprydnader.

Tur ändå att gubben hade köpt hem en megapåse med bullar, för jag misstänker att det lär gå åt i dag!

Nu kommer dom!

av

De kommer nog snart!

Lill-polarn väckte mig i dag och hade så himla bråttom upp till stallet. Han älskar att ropa in hästarna, men har märkt att Bellman har en inbyggd klocka i magen och oftast redan står uppe i stallet när det är dags. Nu ville han vara försigkommen och gå upp tidigt i ottan. Jag försökte säga till honom att hästarna nog fortfarande låg och sov i sina boxar, men det bet inte alls.

När vi gick upp mot stallet rusade Lill-polarn plötsligt i väg mot den gamla köksträdgården och bort mot den stora skorstenen. Hujedamej, han var värre än en vessla där han for fram! Jag ser hur han klättrar upp och kikar fram vid skorstenen – och så börjar han ropa. Tur att Bellman alltid är så hungrig att alla läten låter som att det vankas mat.

Vete tusan hur hästarna kunde höra Lill-polarens lilla röst, men upp kom de i full fräs från hagen. Lill-polarn hoppade runt av förtjusning på spiskanten och kände sig väldigt nöjd med sin idé. Jag skulle precis ropa åt honom att stå still när en trasig tegelsten lossnade – och Lill-polarn ramlade ner tillsammans med den.

Som tur var slog han sig inte, och han var så lycklig över att hästarna faktiskt kom på hans rop att han bara rusade vidare in i stallet och skulle fodra, dammig, skrubbad och sprudlande stolt över sin morgoninsats.