1 objekt 365 dagar

Jösses vilken värme! När jag kom hem i dag låg Shakira helt utslagen utanför kokhuset, medan jag kunde höra gubben och Lill‑Polarn stöka inne.

Gubben hade rivit ner skivorna i innertaket och dammsugit bort alla de äckliga kokongerna som hängt där. Jag blev faktiskt riktigt imponerad – det såg fräscht ut för första gången på evigheter! Just den delen, där det ska bli badrum, har varit den sämsta biten av hela huset.

Lill‑Polarn var förstås med och “hjälpte till”, även om gubben misstänkte att han mest försökte hålla sig undan Esmeraldas mamma som var på besök. Och mycket riktigt – när jag kom in stod han mitt på golvet och skrävlande berättade om hur de enorma kokongerna varit “stora som luftballonger och fullproppade med spindlar” men att han hade tagit bort dem alldeles själv!

Just då dyker Esmeralda upp tillsammans med sin mamma och tittar strängt på honom.
– Försök inte! säger hon. Jag såg nog hur du kramade Pepper för att du var så rädd!

Lill‑Polarn stirrade bestört tillbaka.
– Vaa!? Det var Pepper som var rädd! Eller hur, Pepper!?

Äntligen har det börjat blomma! Jag har fått vallmo längs muren vid den lilla hagen, och även om inga andra blommor verkar ha tittat fram ännu så är jag så nöjd.

Lill‑Polarn såg också lycklig ut och frågade försiktigt om han fick plocka några till Esmeralda. Hon är fortfarande sur på honom efter morgonens incident och hade visst suttit i timmar och pratat med sin mamma om saken. Lill‑Polarn var lite nervös att hon skulle komma farande och börja skälla igen.

Det är så mycket blinningar nere i den lilla hagen just nu att jag tog upp hästarna. Lill‑Polarn hjälpte till – eller rättare sagt, han åkte snålskjuts på Beethoven genom att hålla sig fast i hans hovskägg!

När vi kom upp till logporten möttes vi av en ljuvlig doft från honungsrosen. Jag gick in en stund i stallet, och när jag kom ut igen hörde jag hur Lill‑Polarn gick runt och mumlade:

– Wow! Den ska Esmeralda ha… och den… och den!

När jag tittade upp fick jag se honom hängandes i min honungsros, febrilt plockandes bland blomklasarna. Jag hann precis fram för att lyfta ner honom – men han hann sticka sig på taggarna först.

– Aj! Vilka taggar!
– Ja, nu vet du hur det kändes för Esmeralda.
– De är ju… jaja… det bara blev så…