Usch! Jag haderiktig sovmorgon i dag, och det är bland det värsta jag vet. Dagen känns alltid så kort när man väl kommit igång. Lill-Polarn däremot tyckte det var kanon – han kunde ju härja fritt utan att jag spände blicken i honom.
Frukosten blev som vanligt lite… egenartad när han fick bestämma själv: bara kakor och bullar! Han tog det som en högtidsdag och satt där nöjt smulandes medan han planerade dagens upptåg.
Efter frukosten hade han busat runt en bra stund med Pepper, och till slut bestämde han sig för att katten nog kunde få gå ut “som stora katter gör”. Han tyckte det var tråkigt för Pepper att bara använda lådan. Eftersom Lill-Polarn vet hur noga jag varit med att hålla koll på Pepper första tiden, tog han det säkra före det osäkra och satte på kopplet – “så han inte försvinner eller jagar de stora katterna”.
Pepper var överlycklig över att få gå ut! Han for fram som ett litet raketpaket, jagandes flugor och löv. Lill-Polarn däremot, han var inte riktigt beredd på Peppers enorma språng. Det slutade med att han flög efter som en liten vante i snöre och ropade:
– Jösses! Vilket kraftpaket! Jag måste in och äta fler bullar så jag orkar hålla honom!
