... dina symboler här ...

Hårboll!

dagotto

Elvy behövde hjälp med sin dator i dag – hon kom inte ut på nätet. (Med andra ord: katastrofläge!) När vi kom dit höll hon på att klippa sin storpudel Nisse, och Lill-Polarn ville förstås följa med för att titta.

Tobias hade precis gjort i ordning Elvys dator, så jag misstänkte direkt att det inte var något allvarligt. Mycket riktigt – hon hade råkat blockera sig själv från att komma ut på nätet. Problemet fixat på nolltid!

Under tiden satt Lill-Polarn som förtrollad och tittade på när Nisse blev klippt. Han tyckte det såg jätteskoj ut – och alla de där stora tussarna med päls på bordet väckte hans fantasi. Snart tjatade han om att få ta med sig en påse päls hem, för han hade en plan: han skulle göra en mjuk kudde till Esmeralda! Hon hade ju gnällt ett tag om att hennes kudde var för platt.

När Elvy fortsatte klippa, såg Lill-Polarn hur Dag-Otto låg och gottade sig uppe på sin ställning. Efter en stund frågade han försiktigt om inte han också kunde få sitta där uppe och titta – filten såg ju så mjuk ut! Snäll som alltid, brydde sig Dag-Otto inte det minsta när Lill-Polarn kom klängandes, utan tog det hela med ro.

Lill-Polarn satt där nöjd, gungandes med benen, omgiven av pudelpäls och med tankarna fullt upptagna av kuddprojektet till Esmeralda.

 

Den här skall flyttas!

Kommer och hjälper till

Vilket skitväder! Det har regnat hela natten och blåser så in i norden. Jag hade tänkt att vi skulle ta tag i arbetet med dammen idag, men med allt vatten som kommit var jag tveksam.

Lill-Polarn däremot, han var överförtjust och ville absolut hjälpa till. När jag sa att det nog var bättre att han stannade inne och mys-pyste med Esmeralda, tappade han humöret så att han till och med ramlade ner från stolen i protest.

Efter ett envisare tjat än blåsten själv, fick han till slut följa med ut – med löfte om att hålla sig vid kanten och bara peka ut vilka stenar som var bäst där fallet skulle vara.

Jag kämpade på i blåsten och bar sten efter sten, men till slut blev det bara för klafsigt. Det var omöjligt att hålla på och traska i och ur dammen. Tur ändå att inte Elvy fick igenom sin idé i går om att fylla på redan då! Det räckte gott med allt regn som naturen själv fixat.

Men förstås – Lill-Polarn var inte nöjd. Han började hojta om att jag lagt “fel sten” och ville att jag skulle flytta den en bit. När jag inte lyckades uppfatta vilken sten han menade, tog han plötsligt saken i egna händer: hoppade ner i den lilla baljan och kom farandes i vattnet!

Blåsten rev i så att han fick kämpa rejält för att ta sig fram – men envis som alltid lyckades han, blöt som en liten dränkt råtta, peka ut precis vilken sten han tyckte skulle bort.