... dina symboler här ...

Så in i vassen!

damm

 

Vi passade på att hämta lite fler växter till dammen i dag, när det ändå var 50% på alla perenner. Just grässorterna brukar ju vara så dyra annars, och vi ville gärna ha några fina tuvor vid ena kanten.

Det blev dock lite bökigt när vi skulle plantera, för det blåste rejält. Gräset vajade så våldsamt i vinden att Pepper hade svårt att låta bli att hoppa runt i det. Han såg ut som om han trodde det var någon sorts lekplats bara för honom!

När jag gick in för att hämta gubben och visa hur fint det blev, stod både Lill-polarn och Pepper mitt i planteringen och klängde runt bland grästuvorna. Jag blev så himla arg – allt låg huller om buller och de små tuvorna jag just satt hade flyttat på sig. Man tycker ju att jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte vända ryggen till… men ändå!

Till slut fick vi ta in Pepper, så vi kunde plantera klart i lugn och ro. Nu hoppas jag bara att han kan låta bli växterna framöver.

När vi var färdiga stod Lill-polarn och tittade ut över dammen med ett nöjt leende. Det syntes verkligen hur stolt han var över att ha varit med och byggt den. Nu återstår bara resten av planteringarna – och en hel del mera jord!

Nu du!

Nu du!

När jag kom hem från jobbet stod en ledsen Esmeralda vid dörren. Hon tittade storögt bort mot dammen, och jag anade direkt att något var på tok.

När jag kom närmare såg jag Lill-polarn stå där, fullt koncentrerad, med sugkoppen i händerna och ett djupt veck i pannan. Han slet och drog allt vad han orkade utan att fulegubben rörde sig ur fläcken.

”– Men Lill-polarn! Nu får du ge dig!” ropade jag.

”– Han skrämde Esmeralda!! Vi som skulle mysa!”

Jösses! Det var ju bara en plastgubbe – helt ofarlig. Jag fick ta på mig kortbyxorna och gå ner i den iskalla dammen för att visa att han inte var farlig alls. Knackade honom på huvudet så att Esmeralda kunde se att han inte skulle göra något.

Efter en stund ville hon också testa och knackade försiktigt på fulegubbens huvud. Lill-polarn däremot tog i med hela kroppen och drämde till så att gubben välte. Men när Esmeralda började skratta brast min vilja att skälla ut honom fullständigt. Han såg så lycklig ut.

Som plåster på såren lovade han att hämta in ved så jag kunde få värma mig framför en brasa — jag hade ju trots allt stått i iskallt vatten. Och när han till och med erbjöd mig bullpåsen (!) kände jag att något var lurt.

“Bara du går in,” sa han. “Vi vill kolla på fontänen!”

Ja, i dagsljus då tydligen… här tar dramat kring fulegubben aldrig slut!