Det verkar bli riktigt fint väder idag, så jag tänkte passa på att göra färdigt vid dammen. Lill-polarn följde ivrigt med för att hjälpa till – han skulle vika dammduken så att den inte syntes och kolla att allt såg bra ut.
Allt gick lugnt till, tills jag plötsligt hör honom ropa:
– “Kolla vilken fuling!”
Gubben som stod bredvid och funderade på var vi skulle sätta filtreringen skrattade och sa:
– “Är du säker på att det inte är Esmeralda som pussat en prins och blivit förvandlad?”
Det hade han kanske inte borde ha sagt… För i nästa sekund hör jag Lill-polarn ropa i panik:
– “Vaaa! Esmeralda! Esmeraldaaa!”
När jag kommer tillbaka med några stenar ser jag hur Lill-polarn hysteriskt springer runt och ropar på en vettskrämd liten padda som tar jättekliv bort från dammen.
Samtidigt kommer Esmeralda själv ut ur huset, nyfiken på allt oljud, och stannar som förstenad när hon ser scenen.
– “Tycker du jag ser ut sån?!” utbrister hon förskräckt.
Lill-polarn stannar mitt i ett hopp, tittar först på henne och sen på paddan – och säger med sin allra mest förkrossade röst:
– “Åhh Esmeralda! Jag trodde du hade förvandlats!”
