... dina symboler här ...

En härlig dag

Gubben

Helt underbart väder igår och jag rensade ogräs och tog det allmänt lugnt. Gubben åkte iväg och köpte sallad som vi gottade oss med på uteplatsen. Bellman och Beethoven klipper våran gräsmatta, så det är bara till att klippa bort brännässlorna och sånt de inte ville äta upp. Här är en liten snutt på tomten.

Blåmes

Ett blåmespar har fixat sig ett bo mitt vid rutan, så vi får vänta med att renovera där tills de har flugit ut. Jag har aldrig varit med om att vi haft så mycket fågelbo som vi har nu och ibland är det rena kaoset, när fåglarna kommer för nära varandras bo. Nötskrikorna är nog värst med att försvara sina bon och de kommer gärna i grupp och väsnas. Rödhakarna är mina favoriter, hade en liten rackare i stallet som vägrade släppa sin mask, fast jag gick väldigt nära, men han flög ut när jag hämtade kameran.

Micael visade mig hur movie maker fungerar så jag kan fixa till mina filmsnuttar och jag hjälpte Micael med att filma kokhuset. Snickaren har påbörjat så vi ser hur vi skall fortsätta med renoveringen och nu har vi kommit riktigt långt, även om det ser ruffigt ut på filmsnutten.  Här är en snutt på Micaels kokhus.

Nu ligger de rätt

Nu är det rätt

Jag skulle precis gå ner till Rosa när jag hör Lill-polarn ropa “äntligen!” från uteplatsen. Lite nyfiken gick jag ut — och där stod han, med ett geléhjärta högt upp i luften och ett riktigt nöjt uttryck i ansiktet.

När jag ställde mig bakom honom såg jag direkt vad som fått honom så upprymd. Han hade flyttat stenarna runt dammen så att de bildade ett stort hjärta! Varenda sten var noggrant placerad, och han gick runt och justerade tills allt låg helt perfekt.

– Men Lill-polarn, hur har du lyckats flytta alla stenarna helt själv? frågade jag.
– Jag åt upp den ena curryplantan, svarade han stolt.
– Vaaa?!

Tydligen hade han tyckt att det här dammbygget drog ut på tiden och bestämt sig för att ta över hela projektet själv. Han hade stora planer: kärlekstunnlar, blommor i rosa och rött, och en liten båt så att han och Esmeralda kunde ta en romantisk tur när andan föll på.

Det var i det ögonblicket som Micael och Fredric kom gående. De tyckte förstås att det lät som en strålande idé – inte minst för att deras lilla krokodil (som bor i dammen) skulle få ordentlig motion när den jagade båten.

Lill-polarn stod bara stumt kvar, med sitt geléhjärta i handen, och utbrast med darr på rösten:

– Vaa? Men nää!