Vilket väder! Solen gassar, svetten rinner, och jag stod ute och gjorde i ordning Bellmans hovar. Jag fattar verkligen inte hur vår gamla hovslagare orkade – och var så rund om magen på det! Beethoven får jag ta i kväll, mer klarar jag inte i den här värmen.
Lill-polarn erbjöd sig förstås att hjälpa till. Han tyckte jag var för klen eftersom jag bara orkade en häst åt gången. Själv var han ju, som han sa, “gjord av kanonvirke” och skulle lätt kunna ta minst tio hästar!
– Visst, svarade jag. Falabellor då, eller?
Tobias, som var på väg till jobbet, kunde inte låta bli att lägga sig i.
– Vadå? Fallosar? Det är väl världens största häst, va?
Lill-polarn såg ut som ättika. Jag suckade och skickade ut dem på uteplatsen medan jag fixade fika – jag var inte riktigt redo för en djup diskussion om hästraser så tidigt på morgonen.
När jag kommer ut hör jag Tobias gapskratta.
– Den var snygg! Ny Cult-design – nu kan vi nog sälja dig dyrt!
– Kolla här då!! ropar Lill-polarn.
Och plötsligt flyger mina Cult-manschetter genom luften! Lill-polarn gör världens framdykning rakt över Tobias macka, och den ena manschetten fastnar på hans huvud. När Tobias reser sig upp blir Lill-polarn hängande i luften som en extra lampskärm.
Jag erkänner, min första tanke var faktiskt: Wow! Praktisk!
Men jag sansade mig snabbt och hjälpte ner honom.
