... dina symboler här ...

Lill-Mumien

Lill-skräcken

Lill-polarn var så duktig på jobbet igår att jag nästan började tro att han hade börjat mogna. Jobb är jobb, och allt annat får man roa sig med när man kommer hem – eller hur? Men jag hann inte ens tänka färdigt förrän jag hör hur gubbarna står och diskuterar något som springer runt i korridorerna och omklädningsrummen!?

Strax därpå ser jag vem som kommer farande – Lill-polarn, förstås! Han hade bestämt sig för att skrämma gubbarna. Jag hann precis fösa in honom i damernas omklädningsrum innan ett skrik ekar ur rummet som får håret att resa sig. Lill-polarn hade fått syn på sig själv i spegeln – och blivit så rädd att han drattat på ändan!

Samtidigt tittar gubbarna in och utbrister:
“Vad tusan, har det kommit in en kloakråtta med dasspapper!?”

Ni skulle ha sett Lill-polarns min! Kloakråtta!? Dasspapper!? Han, som var Lill-mumien från Egymunioland, världens största skräck! Han såg så bedrövad ut att det var svårt att hålla sig för skratt.

Det tog mig en halvtimme att övertala honom att krypa ut från sitt gömställe i omklädningsskåpet. Jag fick lova både pizza och fredagsmys som kompensation.

När vi väl kom hem kom Tobias förbi och skulle låna kaffe. Han kastar ett öga på Lill-polarn och börjar säga:
“Varför har du das…” – längre hann han inte innan han såg min blick. Ni vet, den där mamma-blicken som får till och med Stålmannen att känna sig som en amatör.

Så ja, det blir fredagsmys med tonåringar idag. Jippi. 😄

Klara färdiga gå

Klara färdiga gå

 

dyker

Det var en mycket trött och sliten Lill‑Polarn som följde med till jobbet i dag. Han såg så rysligt stel och ynklig ut i morse att jag faktiskt funderade på att låta honom stanna hemma. Men eftersom han har en tendens att alltid hitta på något när man inte ser honom, kändes det tryggare att ta med honom – så jag kunde ha lite koll.

Fram till efter lunch låg Lill‑Polarn mest bland gubbarnas rentvättade t‑shirts ute i korridoren. Smidigt ändå, eftersom jag tillbringar större delen av dagen i omklädningsrummen.

Men när jag hade fixat de första rummen och skulle börja moppa, var både Lill‑Polarn och min spann spårlöst borta! Det visade sig att han kände sig pigg igen och ville ta sig ett dopp i den “röda poolen”. Och där dök han om och om igen, medan skrattet ekande genom hela omklädningsrummet.

Som tur var hade han haft vett nog att byta vattnet först. Han hade dessutom blivit helt förälskad i äpplesåpan! Han vägrade gå hem utan en flaska – men jag fattar inte varför alla kallar den “äppledoft”. Den är ju lila och luktar blommor! Om något ska dofta äpple borde det väl ändå vara grönt, eller hur?