Hela morgonen gick Lill-polarn och tjatade på mig att jag skulle sy färdigt hans kafta. Efter ett tag blev jag riktigt irriterad när jag såg att han var på väg att klippa sönder min nya gosiga pläd för att använda den som mantel! Efter mycket övertalning fick jag honom att släppa pläden, och istället siktade han in sig på att dekorera kaftan med tofsar.
Tofsar fick han ta hur många han ville – och det gjorde han också. Efter en timme såg man mest en vandrande tofs som rörde sig genom huset.
När Shakira fick syn på den levande tofsen blev hon själaglad. Hon trodde förstås att det var hennes nya tuggleksak och kastade sig över Lill-polarn med all sin energi. Herregud så snabb hon är när hon tror man vill leka! Jag såg hur stackars Lill-polarn blev grönare och grönare medan Shakira for runt som en virvelvind.
Till slut vrålade han “Stanna!” – och Shakira tvärnitade, släppte och stirrade chockat.
“Blää! En pratande tuggleksak?” verkade hon tänka.
Lill-polarn rev ilsket bort alla tofsarna medan han blängde på henne. Tre mini-tofsar fick ändå sitta kvar, plus en på hatten (för stilen, förstås). Sedan tog han vattenkruset och gick bort till dammen för att torka bort all hunddrägel från kaftanen.
När han ändå var i farten passade han på att bära ner vatten till hästarna – “lika bra att öva, ifall jag måste bära vatten långa sträckor i Afrika,” sa han allvarligt, med kaftanen fladdrande bakom sig.
