... dina symboler här ...

Lill-polarn

Diskuskastaren

av

Diskuskastaren

Jag tog med Lill‑Polarn till RK i Kungsbacka i dag – något jag aldrig kommer att göra om! Jag letade efter ett par ljusstakar och en stor koffert till Tobias när jag plötsligt hörde ett illvrål ljuda över hela lokalen.

Lill‑Polarn hade fått syn på ett par tofflor och blivit helt såld. Där satt han på hyllan och provade dem i godan ro när två äldre damer dök upp. De hade tydligen bestämt sig för att köpa honom – båda två! Så där stod de och drog i honom från varsitt håll. Stackaren blev fullkomligt vettskrämd.

Efter det höll jag stenhård koll och lät honom sitta på min arm resten av besöket. När vi gick förbi en tavla som föreställde “Diskuskastaren”, berättade jag att min pappa en gång karvat ut en sådan i trä, och att min storasyster har den nu. Han var dessutom en riktigt duktig målare.

När vi kom hem for Lill‑Polarn direkt till datorn. Han tog fram en bild på statyn, poserade för glatta livet och utbrast att jag minsann hade den snyggaste diskuskastaren i världen! Alla andra var bara skrutt i jämförelse. Sedan fortsatte han att babbla om hur rika vi skulle bli – för vem skulle inte vilja ha en tavla föreställande honom som diskuskastare?

Oj vilken gång!

av
springer

När jag kom hem i dag hämtade jag bara Shakira och åkte direkt till Delsjön. Jag ville så gärna se Lill-Polarns min när han fick se trägången! Det mörknar ju så fort nu, så jag hade bara en timme på mig innan skymningen. Och jag vill helst inte stå mitt i ingenmansland när mörkret faller.

Som jag misstänkte blev Lill-Polarn alldeles till sig – precis som Shakira. De började genast springa fram och tillbaka som små tokar. Eller rättare sagt: Lill-Polarn sprang, medan Shakira övergick till sitt bekväma lunkande tempo så att han skulle kunna hänga med.

Men halvvägs ut på trägången fick jag till slut ta upp Lill-Polarn och sätta honom på axeln. Han hade totalt rasat ihop i en liten hög. Han tycker själv att han har en elitgymnasts kondition – men den ville tydligen inte riktigt visa sig i dag, efter allt “hårt arbete” han haft på sistone.

Hmm … just det! Gissa vem jag fann sovandes först i bastun, sedan i samlingsrummet och till sist i kulverten?

Där!

av

Där är den!

Lill-Polarn hade lite ont i huvudet i dag, men ville ändå följa med till jobbet – han skulle ju visa mig monstret! Vi hade det ganska mysigt där vi gick runt, tills jag såg hur Lill-Polarn plötsligt stelnade till som en pinne.

Det visade sig att han hade fått syn på skurmaskinen – och det var precis den “grönjätten” som jagat honom i går! Städkillen som brukar skura korridorerna hade bytt dag, och hans maskin är en modell större än min – och riktigt grön dessutom. Shit, det hade kunnat gå illa!

Lill-Polarn, som bara mäter runt 53 cm, måste ha sprungit som en tok för att komma undan. Och de stora svarta trollen som dök upp efteråt? Det var förstås fabriksjobbarna på väg till matsalen – smutsiga, men helt ofarliga.

Jag fick förklara för Lill-Polarn vilka tider han absolut inte ska vara i korridoren. Sedan fick han ligga under min jacka när jag gick in i fabriken och kika ut lite försiktigt. Då såg han själv att det inte fanns några monster eller troll där.

Fast vi var rörande överens om en sak: det är ändå ganska fascinerande hur dessa trötta gubbar som står och suckar vid sina maskiner, plötsligt får sådan spänst när det är matdags – två trappsteg i taget, som vilda tjurar i Pamplona!

Ops!

av
slinter

Stackars Lill-porlan! Han har haft en förfälig dag. Han var med på jobbet men blev rädd för något monster!?  Jag sa till honom att det inte finns några monster på mitt jobb, men han gav sig inte och skall visa mig i morgon. Jag kan bara inte begripa på vad/vem!? han kan tänkas mena. Visserligen kan gångarna vara lite läskiga om ljuset slocknar, men nej jag har aldrig märkt något konstigt här.

När vi äntligen kom hem ville Lill-porlan så gärna gå ut och hjälpa gubben att isolera färdigt i kokhuset. Han har märk hur glad Micael blir varje gång man är därute och jobbar och menade på att om han fick hjälpa till så skulle det minsann bli färdigt på direkten och inte ta så lång tid som till sommaren.  Men han hann inte mer än innanför dörren, förrän han gjorde världens rova. Ojoj! vad ledsen Lill-porlan blev, han som så gärna ville hjälpa till.

Jag har bäddat ner honom med en kopp choklad och satt på ”Tjorven och Mysak” så får han ligga här och ta igen sig. Stackaren! monster och bananskal, vilken läskig dag. Gubben har fått sig en rejäl skrapa för att han inte plockar upp efter sig.

Ren och fin

av

Ren och fin

Kände att jag behövde lite hjälp på jobbet i dag, så Lill-Polarn fick följa med. Fast om jag ska vara riktigt ärlig, så var han inte till mycket hjälp. Han hade enorma problem med dörrarna – jag fick springa runt och lämna alla på glänt så han kunde röra sig någorlunda fritt medan jag städade.

Jag jobbar på en ganska stor fabrik med massor av utrymmen och kulvertar. Det är bara själva fabriken man behöver tillstånd för att gå in i, så där fick Lill-Polarn vänta utanför. Men det bekymrade honom inte det minsta. Nej då! Han passade på att noggrant kontrollera allt som jobbet har att erbjuda – bastu, dusch, fikarum och säkert något mer också. Jag tappade till slut räkningen på hur många gånger han hunnit basta och duscha.

Det var först när han började pilla på gubbarnas väggfläkt som jag fick rusa dit. Det är rejält flås i dem, och Lill-Polarn blev förstås hängande i luften! Tur att han inte släppte taget – annars hade han fått en flygtur han sent skulle glömma.