Vaknade oväntat tidigt idag. Jag vill ju inte sova bort semesterdagarna, men lite mer sömn hade inte skadat. Det var i alla fall en fantastisk morgon, stilla och klar. Hästarna blev överlyckliga när de fick byta hage, och jag satt en stund på staketet och tittade när de rusade runt, frustade och ruskade på sig i solen.
Lill-polarn hade också vaknat tidigt och bad ivrigt om sin lilla korg – han skulle plocka hallon till sig och Esmeralda. Hon ville nämligen ha hallon i sina cornflakes, sa han med viktig min.
Busen och Edgar kom in och tiggde mat, men Pepper syntes inte till. Fast vid det här laget vet vi ju att där Lill-polarn är, där är också Pepper. Jag gick bort mot hallonsnåren, och jodå – där stod Lill-polarn och plockade för fullt medan Pepper studsade runt bredvid.
Problemet var bara att Pepper hoppade lite för nära korgen och välte ut hallonen lika fort som Lill-polarn plockade.
– Men Pepper! Du ska plocka hallonen, inte fånga dem! utbrast Lill-polarn irriterat.
Pepper fortsatte sitt ystra hoppande tills även Lill-polarn tappade balansen och ramlade omkull. Sur och rödflammig reste han sig och sa sedan med en listig min:
– Titta vilka stora hallon!
Samtidigt pekade han rakt mot rabarberna.
Pepper for iväg som en raket, och Lill-polarn började fnittra så han knappt fick luft.
– Titta vilka jordgubbar! sa han sen och pekade på tomaterna.
Men den gubben gick inte – jag såg nog exakt vad han höll på med. Till slut stod vi där båda två och skrattade i hallonsnåret, medan solen sakta steg över trädtopparna.
