... dina symboler här ...

De har landat!!!

lampa

 

Snacka om kaos i morse! Lill‑Polarn for runt och förde ett sånt liv att till och med Shakira, som vanligtvis tar allt med ro, sprang fram och tillbaka till dammen.

När jag gick ut stod Lill‑Polarn och Pepper och stirrade på de nya ljusbollarna vi satt ut i går kväll. Pepper såg ut som om han när som helst skulle hoppa ur skinnet.

Plötsligt vrålar Lill‑Polarn:
– DE HAR LANDAT!!!

De var så fullt koncentrerade på ljusbollarna att de inte märkte när Pepper råkade putta ner en sten i vattnet. Ett rejält plask – och sen var paniken total!

Pepper for upp i sitt äppelträd som ett skott, medan Lill‑Polarn rusade mot huset med armarna flaxande som propellrar. På vägen råkade han snärta till Shakira på nosen, vilket gjorde morgonen komplett.

Jösses! En sak är säker – Lill‑Polarn ska inte dricka Zoégas mörkrost om man vill ha en lugn morgon. Det tog mig en hel timme att lugna ner honom och förklara att det inte var några ufon ute efter honom för att testa impregneringar på trädgårdsprydnader.

Tur ändå att gubben hade köpt hem en megapåse med bullar, för jag misstänker att det lär gå åt i dag!

Håll i dig!

muren

Pust! Det känns som om himlen ska öppna sig vilken sekund som helst – det är riktigt kvavt ute i dag. Jag stod i valet och kvalet om jag verkligen skulle hänga ut en maskin till, men jag hade kommit så långt med tvättandet och klädkammaren att jag ville bli klar. Så ut med ett sista lass!

Jag höll precis på att hänga upp det sista när Pepper kom farandes och skrek högljutt. Han brukar alltid dra ett varv med klagosång när jag kommer hem, men innan jag hann ge honom lite mat dök även Shakira upp. Hon tittade på mig med sin där typiska blick som säger ”jamen skynda dig då!”

Jag följde med dem bort mot Tobias hus – och hör då plötsligt Lill‑Polarns röst högt uppe i luften!? När jag tittade upp ser jag honom sitta i kastanjen, krampaktigt kramandes stammen och med panik i blicken.

Pepper sätter sig på muren och tittar undrande på Lill-polarn. Jösses! klara han inte ens av att klättra i det lilla trädet!

– Blev du rädd, Lill‑Polarn? frågade jag.
– Vaaa! Jag? Nääh! Jag slant bara lite… på fågelskit.
– Okej, då fortsätter jag med tvätten då.
– Vänta! Vänta! Okej, det var väl lite högt!