Wow! Vilken kanon present jag fick av gubben. Göta kanal tur mellan Berg och Borensberg. Med massor av slussar och genom en levande landsbygd med hus och herresäten från 1700- och 1800 talet. Skall bli kanonkul. Det verkar som även pojkarna ville åka med och det hade ju varit super.
Vilket uselt väder det är i dag! Det regnar, blåser och blev mörkt alldeles för fort. Man får nästan tända ljusen redan till eftermiddagskaffet.
Micael, som kom hem först, hittade Wumba Wu bärandes på min lilla test‑skål jag gjorde i går av spets och trälim. Han tyckte den var helt perfekt och tänkte ta med den till Afrika för att ha fikon i! Micael lyckades som tur var övertala honom att det nog var bättre att han gjorde en egen istället.
Jag hann knappt få av mig skorna innan Lill‑polarn kom rusande med en pensel, full av iver och limstänk som flög åt alla håll.
– Skynda dig, kolla vad jag har gjort i julklapp!
På vardagsrumsbordet stod han och skapade en jättestor fruktskål, stolt som en tupp över hur fin den skulle bli när den torkat. Han och Wumba Wu hade tydligen valt duk i timmar – bland alla mina nystrukna, förstås. Jag kunde riktigt känna hur huvudvärken smög sig på medan jag försökte föreställa mig hur det nu såg ut i linneskåpet.
Men till min förvåning såg det faktiskt riktigt fint ut! Dukarna låg där, med spetsband och allt – visserligen i en salig röra, men ändå charmigt ordnat på sitt sätt.
Jag gick ner för att berömma dem, precis lagom till att Lill‑polarn satte sista penseldraget.
– Vad duktiga ni har varit! Och det var ju glädjande att du gör en fruktskål, det är ju väldigt nyttigt, sa jag.
– Njaa… man kan ju ha bullar i den också, om man skulle få några i julklapp, svarade Lill‑polarn med ett illmarigt leende.
Och så var det slut på min dukfrid för den här gången – men huset doftade av lim, skratt och lite julstämning ändå.
