... dina symboler här ...

Såg så gott ut ute, men så kallt!

Glad Shakira

Det såg så himla gott ut när solen sken, men det var svinkallt ute och jag glömde mina vantar i vanlig ordning. Kanske dags att sätta ett långt snöre på vantarna, så som man alltid hade på ungarna, kanske en adresslapp i pannan också med tanke på att jag ofta går vilse. Jag tränade Shakira när hon var liten att så fort jag sa försiktigt, så skulle hon gå långsamt och hela tiden ha koll på mig.

I går på kärring onsdagen så stod jag på näsan, så när vi skulle gå ner för den branta backen sa jag försiktigt till Shakira och hon gick supersakta och hade stenkoll på mig. Jag tränade in detta för att jag inte ville Shakira skulle skada sig när vi var ute, men inser nu att hon är en riktigt pensionärs anpassad hund och egentligen har stenkoll på var jag befinner mig.

Så jag kan nog koppla av lite mera när vi är ute och hålla bättre koll på mig själv, för självklart satte jag mig på rumpen igen när vi klättrade upp för berget och blicken Shakira gav mig skall vi bara inte gå in på. Skall ta en kopp kaffe innan jag kollar till hästarna, måste bli lite varm igen.

Morgonpromenad

hunden

Jag hade lovat Lill-polarn att han skulle få hålla i Shakira alldeles själv idag. Han ville absolut gå en skogspromenad, och jag tyckte det var en toppenidé – särskilt nu när det är så halt på de större lederna.

När vi kom in i skogen började dock gnällandet direkt. Lill-polarn tyckte att det låg alldeles för många fällda träd över stigen och deklarerade högt och tydligt att han minsann skulle ringa kommunen och klaga över att de inte röjt upp ordentligt. Det var ju bara ett par grenar! Och om han inte hade tryckt i sig hela familjepizzan själv igår hade han nog haft lite lättare att ta sig fram.

Till slut gick det inte längre – Lill-polarn surnade till ordentligt och ville vända hem. Han muttrade något om att starta en egen blogg: ”Chihuahuans rätt till naturen”. Han menade att små hundar måste ha jätteproblem i skogen, och att det var skandal att jag inte köpt en sån där väska som Paris Hilton har. “Varför får inte jag accessoarer med bling-bling, va!? Varför!?”

Jösses… det var lika bra att sätta honom i Shakiras klövjeväska innan jag blev galen av allt gnäll.

Nu sitter vi hemma igen med nybryggt kaffe och varsin bulle, och bloggar tillsammans. Jag hoppas verkligen att Lill-polarns nya blogg får många medlemmar – han är så engagerad och uppe i varv just nu att det nästan ryker om tangentbordet! ☕🐾