Micael hade med sig snidade bitar från jobbet idag. De vägde ganska mycket och vi bollade idéer med varandra  var och hur vi skulle sätta dem. Jag tänkte först på längden i rabatten, men då kom inte mönstret riktigt till sin rätt. Sen tyckte Lill-polarn att han kunde ha dem vid sin lilla kökssoffa.

Men de är såpass höga och tunga att de skall vara på utsidan. Vi testade vid gavlarna, men ju mer jag tittade så tyckte jag att de passade kanonfint vid dörren. Lill-polarn höll inte med utan tyckte det såg bedrövligt ut, det var mycket bättre att han tog med dem till Afrika som gåva till Malvawoluskerna.

Micael sa till Lill-polarn att de vägde för mycket och sa till honom att hålla den upprätt medan vi tittade hur det såg ut.

– Sss! Väger ju flugskit, du måste vara superklen!
– Men tryck inte Lill-polarn!