I dag har både varit vrål jobbigt och helt underbar.  Jag tog beslutet att sälja mina hästar när jag konstant har känt sista tiden att jag har sänkt livskvaliteten för dem. Vi bor i ett tätbebyggt område och det har bara blivit värre för varje år och hästarna har inte kommit ut tillräckligt. Det svider! För de har verkligen försökt ge mig allt och tålmodigt stått ut med mina ideer och knas turer. Men glädje de har skänkt mig under alla år kommer alltid att få mig att le och känna glädjerus.

Så att hitta en familj som tar båda mina klumpar och som kändes så klockrent att jag kände glädje när jag lämna över dem! Den känslan är grym!

Det andra underbara är att Fisan som nästan varit borta en månad stod utanför våran dörr 🙂 Hon är små skygg och gosar nästan bara med mig och jag vet vilket tonläge som hon inte kan motstå utan kom farandes som en liten kanonkula. Så nu är hon inne och kommer  inte att få gå ut på ett bra tag.  Hon är den definitiva motpolen till Penny, förhoppningsvis kan de bli bästisar och lära av varandra tills de få gå ut.