Äntligen tittade solen fram i dag, och det var riktigt gott väder för en gångs skull. När jag kom hem hade Lill-Polarn redan sprungit ut – det kunde jag se direkt. På köksbordet låg nämligen halva samlingen av kokböcker uppslagna, alla på olika sidor med recept innehållande rabarber.
Jag anade vart det barkade, och mycket riktigt – Lill-Polarn var nere i trädgårdslandet. Eller rättare sagt, jag hörde var han var innan jag såg honom. Bladen vajade som en hel djungel, och där någonstans i mitten kämpade han tappert bland de stora stjälkarna.
Han tyckte det var helt bedrövligt att rabarbern vuxit sig så gigantisk och till och med börjat blomma. “De ska ju plockas, inte stå här och se malliga ut!” muttrade han. Efter en stund hade han fått ihop några riktigt fina stjälkar och bestämt sig för att göra rabarberpaj.
Lill-Polarn har lärt sig att på högra sidan av spisen är det induktionsplattor, där får han laga mat – men inte på vänstra sidan. Han var fast besluten om att stanna hemma och baka pajer medan jag gick på “kärring-onsdag”. Han såg på mig med sitt allra mest allvarliga uttryck och sa:
“Jag tror faktiskt inte jag orkar med en massa kärringar i dag. Det är nog bättre att jag ringer Tobias, så kan vi prata om viktiga ting – nu när det blir kärringfritt här hemma.”
