
När jag kom hem i dag möttes jag av smäktande ballader och en mycket entusiastisk Lill-polare som sjöng med för full hals. Han hade upptäckt Julio Iglesias på YouTube och bestämt sig för att öva upp “en röst som rinnande sav” – så att Esmeralda skulle bli alldeles trollbunden.
Och skulle hon mot förmodan inte gilla själva sången, ja, då hade han naturligtvis fixat backup.
Backupen visade sig vara min chokladkaka med jordgubbar – “Sommar Limited Edition”! En chokladkaka jag sparat till ett riktigt guldläge. Men enligt Lill-polarn låg den ju bara och skräpade vid datorn, och han tyckte jag borde vara glad att han hade “städat undan” och gjort fint till jag kom hem.
Mitt i all dramatik måste jag erkänna att han faktiskt såg rätt söt ut, där han stod och sydde på små hjärtan på min sjal. Planen var att ge den till Esmeralda i kväll, tillsammans med chokladen och sången.
Men idyllen sprack när jag fick syn på Tequila Rose-flaskan på bordet. Jag stelnade till.
– Glöm det, Lill-polarn! sa jag snabbt.
– Jag har hällt ut innanmätet och fyllt med vatten ju! Ville att det skulle se fint ut till Esmeralda!
– Shit… min likör!
