Gubben var iväg och köpte planteringsjord som jag la i kryddspiralen, och Lill-polarn kom snart ut för att hjälpa till. Han bestämde sig för att ta hand om den lilla dammen där ankorna brukar vara. Både han och Tobias hade länge stört sig på att plasten syntes och att det inte fanns någon riktig fontän.
Jag hämtade stenar och lite växter, medan Lill-polarn kom släpandes med mossa – perfekt för att dölja kanter och täta mellan stenarna, förklarade han. När allt var på plats satte vi igång pumpen … men det kom knappt något tryck alls. Fontänen blev bara en svag rännil, och Lill-polarn såg ut som någon dragit ur all glädje ur honom på två sekunder.
Då kom jag på att jag hade en gammal akvariepump liggande – den kunde vi ju prova! Shit, där snackar vi tryck! Både jag och Lill-polarn blev plaskblöta på två röda. Jag testade att skruva och sänka trycket, men det hjälpte inte mycket, så till slut fick jag ta bort överdelen och nöja mig med en mjuk stråle.
Men vill man tömma dammen på nolltid och vattna kryddspiralen samtidigt – ja, då är det bara att sätta dit originalmunstycket igen!
När vattenkaoset lagt sig gick Lill-polarn fram, klappade händerna och sa bestämt:
– Kom här, små änder, så ska jag sätta ner er igen!
Jag log och svarade:
– Du är allt bra snäll du, Lill-polarn.
