Lill‑polarn vaknade ovanligt tidigt idag. Jag blev väckt av att det slamrade nere i köket, och till sist hörde jag hur han bökade med luckorna under vedspisen – de som alltid ramlar av. Mycket riktigt, även denna gång. Jag hörde hur han satt där och ojjade sig, tydligen på jakt efter en korg att ha med sig ut. Han ville plocka blommor till Esmeralda.
Medan jag fodrade försvann Lill‑polarn bort mot Tobias tomt. Han har blivit alldeles blomfixerad sedan de små gröna bladen dök upp i hans krukor. (Kaktusar eller kål? Jag måste ta en närbild så ni kan avgöra!)
En stund senare hörde jag honom gå runt och sjunga för full hals – till och med Shakira kom rusande när hon hörde allsången. Jag hann tänka “Oj! Lill‑polarn måste ha slagit sig rejält!”
Men där ute stod han, mitt i ett hav av snödroppar, och plockade för fullt. Han såg så lycklig ut där han spatserade omkring med sin lilla korg, vinkade glatt och ropade att han hittat ett kanonställe.
Och vad kunde jag säga? Jag hade inte hjärta att bli sur – inte när han såg så stolt och glad ut över att få plocka blommor till Esmeralda.
