I dag är det full fart här hemma. Gubben ska tapetsera färdigt och lägga golvet uppe i hallen, och som vanligt blir det lite extra dramatik när möbler ska flyttas runt. Lill-polarn blev nämligen alldeles stressad när han hörde att vi skulle flytta på pysselskåpet igen. Han har fortfarande inte riktigt smält att vi bytte ut det gamla – även om han innerst inne tycker att det nya är bättre. Det enda smolket i bägaren är att spegeln inte längre passar på dörren.
Hade han fått vara med och köpa skåp själv så hade ju “allt passat som en smäck”, som han uttrycker det. Nu tog han därför på sig rollen som flyttledare, för att “övervaka” att skåpet hamnade precis rätt när golvet är på plats.
Själv satt jag nere och pillade lite med hemsidan när jag plötsligt hörde ett konstigt frasande och sprakande ljud följt av ett:
“Men herregud, Lill-polarn!”
Jag flög uppför trappan med hjärtat i halsgropen – och möts av synen av Lill-polarn som sprattlar som en tok medan han håller i eltråden. Jag hann stelna av skräck innan jag kom på att vi faktiskt hade stängt av strömmen där uppe. Lill-polarn vek sig av skratt när han såg min min – men det skrattet fastnade ganska snabbt när jag kallt föreslog att pysselskåpet kanske gör sig bäst… på tippen.
