Igår tjatade Lill-polarn på Micael om att han ville ha ett par hantlar. Jag tänkte för mig själv: stackars Micael, hur ska han lösa det här? Lill-polarn kan ju vara så fruktansvärt envis när han väl har fått något i huvudet — och nu hade han bestämt sig för att börja träna!
Han förklarade stolt att han skulle bli den snyggaste på badstranden, och att en hel veckas träning borde räcka. Mig ville han inte ha hjälp av, det var tydligen en ”killgrej”.
– Men Lill-polarn! Det kommer inte synas något på en vecka, sa jag. Du är ju inte direkt gjort av det rätta virket.
– Vaa? Joohooo! Kolla bara! svarade han.
Sedan svingade han upp två stora trådrullar som Micael gett honom och började träna.
”Ett, två, ett, två…” Han kämpade tappert, men vinglade så mycket att Micael till slut fick ta bort massor av tråd för att göra dem lite lättare.
Plötsligt hördes ett högt brak! Jag vände mig hastigt om – och där hade Lill-polarn gått rakt igenom det gamla trägolvet!
– Kolla Micael! Jag sa ju det! Jag har redan blivit en tungviktare! Det kommer bli världens sus när jag visar mig på badstranden. Jag ska ha vita badbrallor med röda hjärtan på! Oj pust… vad varmt det är, kan vi åka och bada nu??
Micael kliade sig i huvudet och svarade med ett snett leende:
– Du, Lill-polarn… jag tror inte badstränderna är riktigt redo för dig ännu.
