Lill-polarn har mestadels hållit sig inne idag och, enligt egen utsago, ”hjälpt till att vika tvätten.” När jag gick genom huset märkte jag snart vad det innebar. Jag såg mina tröjor liggande redan i köket – och sedan var det bara att följa spåret av kläder genom hallen och vidare in i vardagsrummet.
Där satt han mitt bland högar av tvätt och provade det ena plagget efter det andra. När jag såg honom med gubbens strumpor på huvudet och ett stolt leende, kunde jag inte låta bli att fundera över hans… modeval.
En stund senare hördes förtjust fnitter från datarummet. Lill-polarn kom vandrande med min topp över huvudet, närapå som en spöklik skapelse, och förde ett väldans väsen. Edgar, som låg och vilade i soffan, fräste till och rusade iväg. Lill-polarn skrattade så tårarna rann och traskade vidare mot Shakira, som stelnade till en sekund men sedan bara suckade och lade sig till rätta igen – van som hon är vid hans påhitt.
Men när Esmeralda dök upp i dörren, med en bukett blommor i handen, blev det mer dramatik. Hon fick syn på Lill-polarn, tjöt till och svimmade rätt ner på golvet!
Lill-polarn blev förtvivlad och rusade fram. Han visste inte vad han skulle göra – tills han fick en snilleblixt. Han sprang till tvättkorgen, rotade runt och kom springande tillbaka med gubbens smutsiga strumpor.
Och visst hjälpte det! Esmeralda satte sig upp med en grimas som kunde väcka döda och utbrast:
“Fy, vilken stank!”
