Efter vår lilla utflykt till Skara idag kom vi hem till riktigt härligt väder, så vi bestämde oss för att gå ut i trädgården och påta lite. Det var skönt att få röra på sig efter bilresan, solen tittade fram och allt kändes så där lugnt och fridfullt.
Efter en stund slog det mig att det var lite väl lugnt. Var hade Lill-polarn tagit vägen? Han brukar ju inte vara tyst så länge. Vi tänkte att han säkert gått in, så vi smög in i huset – och mycket riktigt, där hördes fnitter och små skratt från vardagsrummet.
När vi kikade in fick vi se scenen: Lill-polarn hade hittat vår nyinköpta strutslampa – och dessutom allt smågodis vi köpt i Alingsås! Han hade dukat upp ett riktigt kalas för sig själv och Esmeralda, med ljuset påslaget och alla godsaker prydligt upplagda.
– Här Esmeralda, ta lite av min nya marmelad! Eller några punschpraliner… hallonbåtar kanske? Chokladen är också väldigt god!
Han lutade sig fram och log:
– Dom här röda hjärtanen är speciellt till dig.
Jag kunde inte låta bli att le, även om jag försökte låta sträng:
– Men Lill-polarn! Varför har du tagit allt godis?
– Det var ju till mig, svarade han förvånat. Ni sa ju själva innan ni åkte: ”Ha det så gott nu!”
Typiskt Lill-polarn – snabb som blixten när det gäller godsaker!
