Jag skulle till tandhygienisten tidigt i morse, så jag bad Lill-polarn att fixa kaffet tills jag kom hem. Och tänk – när jag kom tillbaka hade han verkligen gjort sitt allra bästa! Bordet var fint dukat, smörgåsarna låg perfekt upplagda och det var undanplockat i köket. Min Cult-ljusstake hade han däremot inte vågat röra efter gårdagens “incident”, så nu satt han snällt vid bordet och väntade på att vi skulle äta.
Efter frukosten gick jag ut till garaget för att lägga ut pressningen. Ett stort cementrör stod i vägen – vi har haft blommor i det, men nu skulle det bort. Jag fattar än i dag inte hur vi fick dit det från stallet…
Gubben kunde inte hjälpa till eftersom han har ryggskott, men vi har ju trots allt två vuxna söner – och en liten vandrande pinne som alltid är redo att “hjälpa till”! Till slut fick vi hissat upp röret med domkraften så vi kunde tippa och rulla undan det. Pust!
När jag sedan började kasta ut sand över pressningen hörde jag ett svagt “Aj! Aj!” någonstans ifrån. Jag tittade mig omkring men såg inget, så jag fortsatte. Sekunderna senare ropar Micael förskräckt:
– Men mamma då!
Jag tittar upp – och där kommer Lill-polarn gående ut från under pressningen!
