Idag var en sån där typisk städdag. Jag hade tänkt småfixa lite mellan tv-tittandet och mest bara softa runt i mysdressen. Lill-polarn hade varit med mig på en långpromenad med Shakira, så vi var båda rejält nöjda – men lagom blöta – när vi kom hem.
Han ville bädda ner sig och lyssna på ljudböcker om Afrika, medan jag passade på att surfa lite. Jag skickade ett meddelande till Rosa och berättade att det var chokladfestival i stan och frågade om hon ville hänga på. Tyvärr hade hon inte tid, så jag och gubben stack iväg själva. Han behövde ändå en paus medan skruvdragaren laddades.
Jösses vad folk det var! Och vilken tur att inte Lill-polarn var med – jag hade nog fått sätta handklovar på honom bland alla provsmakningar.
Vi handlade lite gott att mysa med till kvällen och när vi kom hem ställde jag upp våra fynd på vedspisen, medan vi fixade mackor med den nya vitlökskorven vi köpt. Plötsligt hördes ett misstänkt prassel bakom mig.
— “NEJ! Lill-polarn, vad gör du? Vi ska ha det i kväll!”
— “Men… whisky fudgen är väl till mig vaaa?”
