Jag har äntligen börjat med adventskalendern som jag fick av Rosa till Lill-polarn. Han har gått och letat efter lådan med sakerna i flera veckor nu och tjatat konstant om att, eftersom Rosa köpt det till honom, så borde det väl vara han som bestämmer när han får öppna paketen.
Jag försökte förklara hur en adventskalender fungerar.
– Det funkar inte så, Lill-polarn. Då kan man ju bestämma att det är julafton varje dag!
– Jaaaa!
– Glöm det, Lill-polarn.
Jag hade precis fått ihop ungefär hälften av paketen när jag hörde ett misstänkt tisslande ljud från datarummet. Jag kastade ett snabbt öga över bordet – och visst, det fattades ett par paket!
När jag rusade in fick jag precis se Lill-polarn och Wumba Wu tassa iväg med varsitt paket under armen. Borta vid Lill-polarns soffa låg dessutom ytterligare några stycken, strategiskt “säkrade”.
– Jag ska ju inte vara här den tjugoandra, sa Lill-polarn raskt. Jag ville bara se vad det var i paketet då!
– Skulle bara hjälpa dig att lägga dem på ett bra ställe, fyllde Wumba Wu i med sitt mest oskyldiga leende.
Visst, så kan man ju också se det…
Jag tror det är bäst jag hänger upp gran-girlangen redan nu och fäster alla paketen direkt – dit borde de väl ändå inte nå. Fast med de där två vet man ju aldrig. Jag får nog börja fundera på ett litet larm till adventskalendern i år
