
Pust! Jag hann inte mer än innanför dörren förrän jag hörde ett riktigt stim och stoj från datarummet.
“Godis! Godis! Undra var hon har lagt gotterierna!”
Wumba Wu, som är åt pygméhållet till, försvann nästan helt bakom sin strut och man såg bara hur ivrig han var att få fylla den till brädden med godis. Lill-polarn, som tycker att han är både stor och stark, hade förstås tagit två strutar och kom nu rusande i full fart.
Wumba Wu, som inte såg mycket bakom sin stora strut, gjorde en rejäl vurpa över stackars Busen som stod och åt i godan ro – och hade sådan otur att han landade rakt i Busens vattenskål.
Han tittade chockat på sin blaskiga strut och blev så förkrossad att han gick och lade sig i brödboxen och stängde locket om sig.
Som tur var hade jag gjort två likadana strutar, och den andra hade de hängt prismor på. Wumba Wu kunde därför få en ny strut, men vägrade först att komma fram ur brödboxen.
Till slut lockade Lill-polarn ut honom genom att säga att han dessutom kunde få ta med sig paket nummer 15 till Afrika – det med prismorna som hängde så fint. Då började det äntligen glimma i ögonen på Wumba Wu igen.
