... dina symboler här ...

Trötter idag!

av

Trötter

Idag var det ruskigt svårt att få upp Lill-polarn. Han hade haft en väldigt trevlig kväll med Esmeralda – som han fått veta hette så genom ett viskande tips från Amelia på Maria Nova. De hade dansat, fnissat och smaskat i sig alla geléhallonen, så i morse hade han rejält ont i magen och tyckte att han nog behövde “vila ett par timmar till”. Han lovade dock att komma ner och hjälpa mig att städa sedan…

Såvida inte Esmeralda ville hitta på något förstås! ”Damerna kommer ju alltid först,” förklarade han klokt, ”annars kan man visst få en stekpanna i huvudet!”

När han väl kom ner till frukost satt han och sjöng och smågnolade för sig själv. Han hade uppenbarligen haft det väldigt roligt igår. De hade dansat vals på den röda salongsmattan och busat mellan stolsbenen. Men roligast, berättade han stolt, hade de haft när han “tämt lejonet” – som försökt ligga och sova.

Lejonet hade till slut blivit så sur att det hoppat mellan stolarna, och Esmeralda hade förstås blivit djupt imponerad. Hon hade till och med kallat honom den modigaste som gick på denna jord.

Jag satt där med kaffet i handen och kunde inte låta bli att fundera… Kan det möjligen vara stackars Edgar han pratar om? Snällare katt finns ju inte. Lejon? Nja, han är ju visserligen gul – men ändå… LEJON!?

Slappedag!

av

Alla hjärtansdag

Jösses vilken slappe dag jag har haft. Gubben kom hem med lite presenter och geléhallon. Eftersom vi är helt tonårslediga undrade han om vi skulle passa på att gå ut och äta, men jag kände mig bara så slapp att jag tyckte det var bättre att beställa hem pizza och bara koppla av. Typ tassa runt i mysdräkt och bara ta på sig termobyxor när man skall ut med Shakira. Nu kollar gubben på ishockey men sedan blir det film och pizza. Har precis fodrat och gått igenom Bellmans hovar, skall ta Beethoven i morgon. Men nu skall jag krypa upp i soffan igen och fimpar av datorn för kvällen.

Alla hjärtansdag

av

Alla hjärtansdag

Jag hade fått blommor av gubben på alla hjärtans dag, och när jag stod där med buketten och log som ett fån såg jag hur Lill-polarn tittade förvånat på mig. Han såg ut som om han försökte lista ut varför jag blev så glad över några blommor.

Efter en stund försvann han, och det dröjde inte länge innan jag hörde hur det prasslade och pillades borta vid pysselskåpet. Lill-polarn älskar verkligen det där skåpet – han kan tillbringa timmar med att rota runt bland pärlor, tygbitar och gamla pynt.

När han kom ner igen höll jag på att tappa hakan. Han hade tagit den lilla fracken som egentligen ska sitta på vinflaskan och sprättat upp den, så att han kunde få igenom sina armar. Jösses, så stilig han såg ut! Precis som en liten Lill-Bond, självsäker och elegant.

I ena handen höll han en blombukett, i den andra ett par gelehjärtan – redo att charma sin “vackra prinsessa”. Han berättade med tindrande ögon att han spanat på henne ett tag, och nu äntligen hade tagit hennes hand och lett henne till piedestalen.

Och så kom den där klassiska repliken, med stolt röst och händerna i sidan:
“Kan din gubbe – så kan väl jag! Fast dubbelt så bra! Jag har ju frack och allt – och ingen klår min charm!”

Vad kan man göra här?

av

Gamla skorstenen

Jag har en stor skorsten i den gamla köksträdgården, det är precis utanför stallet och här är gamla plommon och äppleträn. Träden är så hårt angripna att vi blev rekommenderade att ta bort dem. De som var här och dränerade gjorde ett sådan bra jobb att vi funderar på att be dem dränera hagen och dra upp de gamla träden. Då skulle jag ju kunna odla något här och kanske göra något med skorstenen? Risken är stor att den snart blåser ner, det står helt still på idéer och jag vill helst kunna bevara den på något sätt och inte bara fotografera den varje år. Om jag inte är helt ute och cyklar så skall de ha kokat frukt här och byggnaden har haft jättehöga fönster. Är det någon som har idéer på vad jag kan göra?

Gamla skorstenen

Sjöpromenad

av

Promenad på Stensjön

Det var så vackert väder idag – riktigt varmt i luften – att både jag och Lill-polarn bestämde oss för att ta en promenad efter jobbet. Visserligen hade det varit mysigt att ha med Shakira, men det var faktiskt rätt härligt att bara gå vi två för en gångs skull.

Vi följde sjökanten, och Lill-polarn hade hur roligt som helst med att springa runt i vassen. Han påstod stolt att han “smälte in perfekt” – vassen var ju så hög att han kunde leka både spion och kurragömma på samma gång.

Det är så skönt att det äntligen är fredag! Jag hoppas verkligen att det fina vädret håller i sig hela helgen – tänkte passa på att ta ut hästarna på en lång promenad. Medan jag gick där och funderade hörde jag plötsligt hur Lill-polarn började snattra helt hysteriskt och peka bort mot en liten bukt.

Där stod den – hans drömstuga. En liten röd stuga med grön altan, insvept i solsken. Vi smög oss närmare, och jag måste erkänna att jag förstod precis varför han blev så till sig; huset låg så idylliskt, som ett vykort från sommar-Sverige.

Men när jag frågade om han verkligen vågade bo alldeles själv där, såg han genast bekymrad ut. Mörkrädd som han är, och så allergisk mot ensamhet, sa han till slut att han nog helst bodde med oss ändå – men skulle vilja vara lika kaxig som Tobias.

“Han får ju slänga kalsonger överallt, spela hela natten och ingen gnat­ar!” förklarade Lill-polarn med en avundsjuk suck.

Jag kan inte låta bli att le. Va? Vem har gnatat under årens lopp, menar han…?