... dina symboler här ...

Min hängmatta!

Testar hängmattan

Vilket underbart väder det är ute idag! Solen strålar och det är verkligen varmt. Lill-polarn har hjälpt mig så blommorna, och vi ska vattna lite senare när solen lagt sig en smula. Man får ju passa på att njuta medan vädret håller i sig, så jag fick en sådan där oemotståndlig lust att hänga upp våra hängstolar och hängmattan. En liten stund i solen måste man ju unna sig.

Lill-polarn kom stolt spatserande i sina raggisar — han ville inte riskera att få flisor i fötterna igen efter gårdagens golvincident. Han såg väldigt fundersam ut när jag började montera upp hängmattan. Han har tydligen länge undrat vad den där konstiga ställningen i förrådet egentligen var till för.

När jag sprang in för att hämta radion hörde jag honom prata med Esmeralda ute på altanen.
– Den är min! Visst är den häftig?

Han hade varit snabb som en vessla och redan hunnit sätta sig till rätta med Esmeralda. Där satt de, smågungande i solskenet, och såg så nöjda ut.

Nu blir det högsta prioritet för gubben att snickra ihop en egen liten ställning till Lill-polarn, så att jag får ha min hängmatta ifred. Jag hade ju faktiskt siktat in mig på att använda den idag!

Färdig rensat

Jag blev så paff idag när jag varit hemma en liten stund. Elvy kom körandes och ville åka till RK. Det var hennes kärring onsdag och jag trodde vi skulle möblera om hos henne!? Hmm, det verkar som om Elvy inte vill ha ommöblerat. Jag tackar förstås inte nej.  När vi kom tillbaka så hjälpte Elvy mig att rensa färdigt längs muren, så imorgon är det bara att så.

Jag har börjat ta kort med stativet, dels för jag är lite trött på att visa bilder på före och efter saker man gjort. Har väl kommit in i en stativ-period. Elvy är van att stå helt still så bildserien blev helknasig , jag är överallt och Elvy står på samma fläck. ( Så nu har jag bildbevis på hur hon jobbar )

När vi går med skottkärran går Elvy så nära mig att man kunde tro att stativet skulle gå till attack. Får ta stativet och timern fler gånger så hon vänjer sig.

Tungviktaren

Tungviktaren.

Igår tjatade Lill-polarn på Micael om att han ville ha ett par hantlar. Jag tänkte för mig själv: stackars Micael, hur ska han lösa det här? Lill-polarn kan ju vara så fruktansvärt envis när han väl har fått något i huvudet — och nu hade han bestämt sig för att börja träna!

Han förklarade stolt att han skulle bli den snyggaste på badstranden, och att en hel veckas träning borde räcka. Mig ville han inte ha hjälp av, det var tydligen en ”killgrej”.

– Men Lill-polarn! Det kommer inte synas något på en vecka, sa jag. Du är ju inte direkt gjort av det rätta virket.
– Vaa? Joohooo! Kolla bara! svarade han.

Sedan svingade han upp två stora trådrullar som Micael gett honom och började träna.
”Ett, två, ett, två…” Han kämpade tappert, men vinglade så mycket att Micael till slut fick ta bort massor av tråd för att göra dem lite lättare.

Plötsligt hördes ett högt brak! Jag vände mig hastigt om – och där hade Lill-polarn gått rakt igenom det gamla trägolvet!

– Kolla Micael! Jag sa ju det! Jag har redan blivit en tungviktare! Det kommer bli världens sus när jag visar mig på badstranden. Jag ska ha vita badbrallor med röda hjärtan på! Oj pust… vad varmt det är, kan vi åka och bada nu??

Micael kliade sig i huvudet och svarade med ett snett leende:
– Du, Lill-polarn… jag tror inte badstränderna är riktigt redo för dig ännu.

Busen får lite kyckling.

Nej det är Busens!

Lill-polarn var ute med Shakira och Busen när jag kom. Han gick runt på tomten som en liten godsherre med händerna bakom ryggen och små snattrade. Busen följde snällt med honom runt för han hade sett att Lill-polarn hade tagit kattmat med sig ut och då gällde det ju att hålla sig framme.

Jag satte mig med en kopp kaffe på trappen och tittade på när Lill-polarn skulle lägga upp maten till Busen. Shakira rusade snabbt fram och skulle ta sig en bit när Lill-polarn sa bestämt NEJ! Det är Busens mat. Shakira kom lomandes till mig vid trappen och blängde surt på Busen och Lill-polarn.

Busen får Lite Kyckling

– Kom här Busen skall du få mat, det är kyckling!  Jag har redan ätit en sådan burk och den var jättegod, tänkte vi kunde testa fisken i morgon!Kom här, Busen, så ska du få mat. Det är kyckling! Jag har redan ätit en sådan burk, och den var jättegod. Vi kan testa fisken i morgon!”

Skulle bara baka lite!

Skulle bara baka lite!

Usch, inte alls lika gott väder idag! Jag kände hur all trädgårdsinspiration bara försvann i ett nafs. På vägen hem drömde jag mest om att tända en brasa, krypa upp i soffan och bara ta det lugnt. Trädgårdsarbetet får vänta tills det blir lite varmare igen.
När jag kom hem stod gubben ute med snickaren – båda såg lika missnöjda ut med vädret och stod och knorrade i kapp.

Väl inne i köket hann jag precis fånga upp Lill-polarn som var på väg att dratta i golvet från matbordet! Han hade nämligen lånat gubbens stora kockmössa från premiären på Ratatouille, och den var förstås på tok för stor. Han såg inte ett smack och hade trampat rakt på ett ägg, så nu halkade han runt som Bambi på is – mitt på köksbordet!

Vi ska bara inte tala om hur köket såg ut sedan… Mjöl överallt, kladdiga bunkar och ett antal misstänkt deformerade degklumpar. Lill-polarn hade tydligen fått för sig att baka bröd, bullar och muffins – och dessutom öva sig på att göra “världens största tårta”! Han fyller ju år snart och hade bestämt att tårtan skulle vara så stor att den knappt fick plats i kylen.
Jag hade sagt till honom att om inte en vanlig tårta dög, då fick han allt baka sin jättevariant själv. Det verkar som han tog mig på orden…