... dina symboler här ...

Till Rosa!

av

Till Rosa

Lill‑polarn var riktigt duktig i dag när vi åkte till Panduro. Både jag och Micael ville kolla på mer pärlor, och Lill‑polarn hade bestämt att hans gamla pysselkoffert skulle få nytt liv. På locket stod det fortfarande “IS” efter att jag haft den när jag var liten – och enligt honom var det ju bara uschligt!

Nu skulle kofferten bli så superfräck att hela världen skulle vilja ha likadana.

När vi väl kom in i butiken höll Lill‑polarn på att baxna. Överallt fanns det pärlor, band, kulor och pyssel högt och lågt. Innan jag och Micael ens hann reagera var han borta, och det enda vi kunde följa var ett återkommande “mitt, mitt, mitt!” som ekade mellan hyllorna.

Vi ska inte tala om den kö han lyckades skapa när han försökte förklara för personalen att han ville ha marmorgolv som inte väger någonting. Till slut kom en mer rutinerad expedit till undsättning och plockade fram små marmor‑, trä‑ och plastgolv för dockskåp (tack och lov!).

Sedan vi kom hem har jag fått gå ut och hämta honom flera gånger – han har så bråttom ner till Rosa för att visa vad han köpt. Men nej, först ska det fodras. 

Wow! snygga de blev :)

av

Wow!

Lill‑polarn hade hört att skannern skulle flyttas ut från datarummet och hade genast tagit mod till sig för att undersöka den närmare. Den kunde ju lika gärna stå hos honom som hos gubben – bara han kom på vad det egentligen var för något.

En manick som åker fram och tillbaka, låter lite konstigt, skickar ut solstrålar och plötsligt spottar ut papper – det måste ju vara bra till något, tänkte han!

Efter att ha tryckt på ungefär varenda knapp vågade han till sist öppna locket. När han satte ner handen där började skannern plötsligt gå igång, och han blev så rädd att han nästan fick locket i huvudet. Men när maskinen väsnats färdigt såg han pappret – med sin egen lilla hand tryckt på.

“Wow! Vilken maskin! Min!”

När jag kom hem hörde jag hur skrivaren gick för fullt där inne och frågade Micael vid köksbordet vad han skrev ut. Han såg bara förvånad ut och höll upp armbandet han arbetade med.

När vi gick in fick vi syn på Lill‑polarn – omgiven av papper över hela golvet. Jag tror fasen att han hade lyckats skanna de flesta delarna av sin kropp! Han stod där lycklig och förklarade att han skulle ge dem till Esmeralda, “för de blev ju så vackra!”

Ja, vem behöver egentligen tavlor, när man kan ha konstnärliga porträtt i äkta Lill‑polarn‑format?

Pysselskåpet och skrivbordet

av

Hu! vilken snärjig dag. När jag kom hem stod precis gubben och Tobias och lastade av mitt nya pysselskåp. Gubben var så dunderförkylda att svetten bara forsade och jag tyckte att det var bättre vi hämtade skrivbordet en annan dag. Men han ville ha det undanstökat så vi tog bara en kopp kaffe så bar det av igen. Skrivbordet var vid Sjövik där jag bodde som liten och jag kände av suget att flytta tillbaka dit. Kändes så gott att få slänga ut det gamla skrivbordet vi har haft det i över 20 år och bara förlängt det med skivor och lagt ett jättestor glasskiva över för att få mera bredd. Nu passar möblerna mera ihop och skannern kan stå uppe hos gubben så slipper jag ha sånt här nere. I morgon skall vi leta efter handtaget som lossade medan vi bar, nu är vi bara för trötta.

​

Förberedelser

av

Hjälper till!

Lill‑polarn var ovanligt pigg och utvilad i morse, efter att ha tillbringat nästan hela gårdagen i sängen. Det gjorde honom nog gott, för humöret var på topp redan innan jag åkte till jobbet.

Direkt efter jobbet ska jag hämta ett skrivbord i engelsk stil som jag tänkt ha i datarummet. Där inne går det mesta i lite finare möbler, förutom skrivbordet – ett gammalt hopplock av skivor och hurtsar som fungerat fint men som nu håller på att ramla isär.

Lill‑polarn lovade att damma ur rummet och städa ordentligt så det bara är att bära in det nya skrivbordet när jag kommer hem. Men när jag berättade att även pysselskåpet skulle bytas ut i dag blev han riktigt upprörd. Han tänkte minsann följa med gubben och Tobias till Kungsbacka för att “kontrollera själv om det nya var något att ha.”

Om han ändå kunde lägga ner samma energi på allt annat som han gör med sina blommor! Där behöver jag aldrig påminna honom – han vattnar, pysslar och kontrollerar varje planta med största noggrannhet varje dag.

Jag ser verkligen fram emot att komma hem till ett nystädat hus och ett par nya, fina möbler. Förhoppningsvis har Lill‑polarn inte städat för mycket bara…

Äntligen klar med växterna

av

Har planterat om alla växter nu och gjort en ordentlig storstädning, när jag satt och drack kaffe blev jag så sugen på att testa att göra ett armband. Tjejen i kassan på Panduro hade gjort ett likadant och menade på att jag fixar att göra ett lätt. Hmm! det var allt bra pilligt, men jösses vad avslappnad jag blev, det kanske är armband jag skall göra när jag känner mig stressad? Det var riktigt roligt och jag kommer definitiv att göra fler.