... dina symboler här ...

Morgonpromenad

av
hunden

Jag hade lovat Lill-polarn att han skulle få hålla i Shakira alldeles själv idag. Han ville absolut gå en skogspromenad, och jag tyckte det var en toppenidé – särskilt nu när det är så halt på de större lederna.

När vi kom in i skogen började dock gnällandet direkt. Lill-polarn tyckte att det låg alldeles för många fällda träd över stigen och deklarerade högt och tydligt att han minsann skulle ringa kommunen och klaga över att de inte röjt upp ordentligt. Det var ju bara ett par grenar! Och om han inte hade tryckt i sig hela familjepizzan själv igår hade han nog haft lite lättare att ta sig fram.

Till slut gick det inte längre – Lill-polarn surnade till ordentligt och ville vända hem. Han muttrade något om att starta en egen blogg: ”Chihuahuans rätt till naturen”. Han menade att små hundar måste ha jätteproblem i skogen, och att det var skandal att jag inte köpt en sån där väska som Paris Hilton har. “Varför får inte jag accessoarer med bling-bling, va!? Varför!?”

Jösses… det var lika bra att sätta honom i Shakiras klövjeväska innan jag blev galen av allt gnäll.

Nu sitter vi hemma igen med nybryggt kaffe och varsin bulle, och bloggar tillsammans. Jag hoppas verkligen att Lill-polarns nya blogg får många medlemmar – han är så engagerad och uppe i varv just nu att det nästan ryker om tangentbordet! ☕🐾

Gamla ting

av

Pappa

I bland när jag är lite osäker på en bild brukar jag fråga Micael vad han tycker. Micael är den av pojkarna som gillar gamla grejer och kommer väl få det mesta av det vi har. Det är lite roligt när vi har hållit på med deras hem att de är så olika, det är lite enklare med Micael på grund av att våra stilar är så lika. Samtidigt så är det otroligt roligt att skoja med Tobias för han vill verkligen inte ha och det går absolut inte att övertala honom. Så när jag gav honom en gammal blommig kaffeburk, så blev han helt chockad över att den stack ut i hans hem! och den åkte ut på direkten. Tobias gillar lite renare stil, men har verkligen fått det mysigt och huvudsaken är ju att de kommer att trivas i sina hem.

Lill-Mumien

av

Lill-skräcken

Lill-polarn var så duktig på jobbet igår att jag nästan började tro att han hade börjat mogna. Jobb är jobb, och allt annat får man roa sig med när man kommer hem – eller hur? Men jag hann inte ens tänka färdigt förrän jag hör hur gubbarna står och diskuterar något som springer runt i korridorerna och omklädningsrummen!?

Strax därpå ser jag vem som kommer farande – Lill-polarn, förstås! Han hade bestämt sig för att skrämma gubbarna. Jag hann precis fösa in honom i damernas omklädningsrum innan ett skrik ekar ur rummet som får håret att resa sig. Lill-polarn hade fått syn på sig själv i spegeln – och blivit så rädd att han drattat på ändan!

Samtidigt tittar gubbarna in och utbrister:
“Vad tusan, har det kommit in en kloakråtta med dasspapper!?”

Ni skulle ha sett Lill-polarns min! Kloakråtta!? Dasspapper!? Han, som var Lill-mumien från Egymunioland, världens största skräck! Han såg så bedrövad ut att det var svårt att hålla sig för skratt.

Det tog mig en halvtimme att övertala honom att krypa ut från sitt gömställe i omklädningsskåpet. Jag fick lova både pizza och fredagsmys som kompensation.

När vi väl kom hem kom Tobias förbi och skulle låna kaffe. Han kastar ett öga på Lill-polarn och börjar säga:
“Varför har du das…” – längre hann han inte innan han såg min blick. Ni vet, den där mamma-blicken som får till och med Stålmannen att känna sig som en amatör.

Så ja, det blir fredagsmys med tonåringar idag. Jippi. 😄

Ända upp!

av

Ända upp!

I dag blev det ännu ett äventyr med Lill‑Polarn på jobbet – jag fattar inte riktigt var han får all sin energi ifrån! Han har börjat vänja sig vid maskinerna nu och hittar faktiskt hyfsat bra i korridoren. Alla gröna dörrar går till omklädningsrummen, de blå leder ut, de röda in till fabriken och de lila till samlingsrummet. De blå dörrarna tycker han är allra mest spännande.

Han har varit jätteduktig i dag och hjälpt mig med skurningen, men trots det var han inte ett dugg trött när vi kom hem, utan ville genast gå ut. Vädret var riktigt härligt, så jag satte bara på kaffet och tänkte att jag skulle hinna ta en rejäl promenad med Shakira innan solen gick ner helt.

När vi kom ut såg jag inte Lill‑Polarn någonstans, och jag kände hur stressen började krypa i kroppen. Det var till slut Micael som hittade honom – klättrandes på stenväggen! Den väggen är ju flera meter hög, och nu var det Micaels tur att skälla ut Lill‑Polarn efter noter. Jag lovar, det hördes säkert över halva Kållered.

Lill‑Polarn lovade dyrt och heligt att aldrig mer göra något så dumt utan klätterlina, och absolut aldrig ensam. Han erkände att han hade blivit jätterädd när ett äckligt kryp sprungit över hans hand – och nu tycker han att Micael är hans stora hjälte som kom och hittade honom.

Elvys algätare

av

Algätare

Det var kärring onsdag hos Elvy och hon ville ha hjälp med att bära ut jul grejerna till förrådet. När vi kom körandes så stod Elvy redan på parkeringen med en del av julsakerna, så det blev bara varsin kartong jag och Rosa behövde hämta. Elvy hade lagat den goda pasta och skinkgratängen som vi blev så förtjusta i somras.  Så idag blev det en riktig latmans onsdag med go mat och skvaller. Men nästa gång blir det nog till att möblera om hos Elvy, vi satt och kom på den ena iden efter den andra hur vi kunde möblera, så när det är Elvys tur nästa gång så gör vi väl slag i saken om hon inte har hunnit att ändra sig igen.

Jag passade på att fotografera hennes algätare, men jösses vilka problem jag hade med att få bilderna skarpa. Fiskarna var ju så snabba, var algätarn inte helt stilla blev det bara gråa streck och massa ögon överallt, såg skit äckligt ut. Elvy hade fått så fina vild gyppies, som jag gärna hade velat ha bilder på, men de var nästan helt omöjliga att fotografera. Rosa har kanske lyckats bättre.

Algätare