1 objekt 365 dagar

Lill-polarn börjar bli lite småstressad över den långa resan och går runt här som en osalig ande. Micael och Nina kommer imorgon, så jag vill hinna tvätta undan så mycket jag kan. Micael är makalös på att dra ner tvätt – det ska bli skönt när han får fixa det själv och kanske lär sig att inte samla allt på hög!

Medan jag hängde tvätten hörde jag Lill-polarn beklaga sig för Pepper över hur jobbigt det är att lämna honom. Han frågade gång på gång om Pepper verkligen klarar sig utan allt han har att lära ut. Sen blev det tyst – och det brukar betyda fuffens!

Där satt han i sovrummet med min burk som tar upp dagsljus och lyser i mörker – julklapp från Tobias. Lill-polarn vände och vred på den och letade efter sladden.

– Vem har fångat solen??

– Det är ingen sol, det är en lampa.

Han tittade på mig som om det förklarade varför det är så mörkt och trist ute!

Idag kände jag mig sugen på att storstäda övervåningen. Vi hade snabbt hystat in kartonger med elcentralen under julen, och efter gårdagens slappdag plus hela förmiddagens lathet kände jag mig rejält rastlös. Lill-polarn skulle bara se färdigt sin film innan han kom upp.

Jag plockade ur böckerna ur bokhyllan och dammade, bytte sängkläder och skakade mattor. Efter ett par timmar undrade jag vart Lill-polarn blivit av – filmen borde ju vara slut! När jag kom ner hörde jag honom gapa för fullt på någon.

Han kunde inte vänta med att berätta om julklapparna, så han ringde Wumba Wu! Innan stammen nått nästa by med beskedet om telefonen hade det gått timmar. Nu gapade Lill-polarn så Wumba Wu skulle höra – jag lär gapa lika högt när telefonräkningen kommer!