... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Blå tumme!

av

Målar fönster

Lill-polarn har varit helt överlycklig idag – full av energi och med det där breda flinet som bara betyder att något är på gång. Gubben (som nog måste fått sig en liten fläpp) tyckte nämligen att Lill-polarn kunde hjälpa snickaren att måla de nya fönstren i kokhuset så de äntligen kommer på plats. Det förslaget tog förstås Lill-polarn emot som årets största ära!

Gubben glömde bara en liten detalj: att fråga snickaren om det var helt okej först. Jag såg blicken snickaren gav oss – ren och skär desperation. Det var nästan som man kunde höra honom tänka: “Shit! Jag sticker, har ju egentligen semester…”

Men Lill-polarn var salig. Äntligen fick han vara med “de stora gubbarna” och slapp, som han själv sa, “kärringsysslor” med mig. När jag sedan stack in huvudet och frågade om han kunde hjälpa mig med blommorna tittade han på mig som om jag bett honom släcka solen.
– Är du go eller?! Hela kokhusets framtid ligger i mina labbar!

Han stod där med penseln i handen, full av självförtroende, och gav order:
– Det där fönstret ska mer åt höger! Och den listen är inte ordentligt målad!

Snickaren och gubben utbytte trötta blickar. En stund senare hörde jag ett “aj!” och ett svagt mutter. Snickaren kom ut, höll sig om tummen och sa torrt:
– Jag missade spiken. Behöver nog åka hem för lite omvårdnad… börjar bli rätt blå.

När bilen rullade iväg tittade jag in genom kokhusfönstret. Där stod Lill-polarn lycklig som få, med penseln i högsta hugg – redo att ta ansvar för hela bygget.

Tvättar!

av

Tvättdax

Lill-polarn har sprungit runt hela morgonen och ojat sig över att Pepper hade lekt lite för intensivt med hans luva och halsduk. Halsduken var genomblöt och Lill-polarn skällde ut Pepper efter noter, men det bet som vanligt inte alls.

Pepper bara viftade på svansen, knep åt sig Lill-polarns toffel och rusade ut i full fart. Efter ett smärre kaos på gården – med rop, tjut och en del halkolyckor i gräset – fick Lill-polarn äntligen tag på sin toffel igen.

Muttrande och med armarna fulla av blöta kläder gick han raka vägen till tvättmaskinen. Sen hörde jag hur det slamrade oroväckande från tvättstugan. När jag kikade in såg jag att han, i ren ilska, kastat in allt han fått tag i.

Där låg halsduken, luvan, Shakiras koppel, gubbens gummistövlar… en hammare (!), några strumpor och – till min fasa – en telefon.

Just när jag såg honom komma farande med min mini-PC hann jag ropa:
– Vad sysslar du med, Lill-polarn?!
– Jag tvättar! Vill du inte att dina grejer ska vara rena? svarade han självsäkert.

– Jo, men…

Regnskydd

av

Regnskydd

Det har regnat hela dagen, en sån där envis väta som liksom hänger i luften. Lill-polarn gick runt redan på morgonen och funderade högt över hur han skulle kunna vara ute trots regnet. Han älskar ju att sitta vid dammen en stund varje dag – det är garanterat där han kläcker alla sina påhitt!

Jag hade inte byggt något regnskydd där än, och fick nu höra att det var ett grovfel i planeringen. Enligt Lill-polarn var jag en “riktig dammamatör” som inte tänkt på väderförhållandena.

Efter en stund kom han på en “smart idé” och bad mig lägga ut det gamla kvarnhjulet vid dammen. Själv kom han utbärandes på ett paraply han hittat i hallen, med bestämda steg.

Pepper, som förstås älskar att vara ute med Lill-polarn, kom rusandes och var genast med i projektet. Lill-polarn fällde ut paraplyet, tryckte ner det i mitten av kvarnhjulet och dirigerade ivrigt:
– Pepper, du får dra ner tyget på den sidan!

Jag stod i dörren och försökte hålla mig för skratt. Det såg faktiskt riktigt fiffigt ut – som ett litet cafébord med tak. Lill-polarn såg mäkta nöjd ut med sitt verk och rusade sedan in för att hämta kaffe och en hög muffins.

När han gick förbi mig i dörren kastade han en stolt blick ut mot dammen och sa med självsäker röst:
– Så gör en som är smart!

Under bearbetning!

av

Till dig

Vi blev lite förvånade när vi rullade in på gården och såg att snickaren fortfarande var kvar. Han såg ut som om han gått ett par ronder med både väder, verktyg och viljestarka småväsen.

– Den där lille saken ni har springandes på gården!!! Fy tusan! pustade han och tittade på oss med trötta ögon.

Lill-polarn hade tydligen varit i sitt esse så fort Tobias blivit inkallad på extra jobb. Nu var det ju han som hade ansvaret för hela gården – och det betyder förstås att man måste ta i med hårdhandskarna och “ha pli på jobbarna”. Stackars snickaren såg helt uppgiven ut.

Men vi kunde inte låta bli att dra på smilbanden, för när vi gick runt såg vi ju resultatet. Lill-polarn hade på något mirakulöst sätt lyckats fixa precis allt på listan – alltså allt det han absolut inte fick göra. Det var rent och snyggt, till och med prydligt i hallen. Att vi inte tänkt på den metoden tidigare!

När vi stannade vid sista slottet på turnén hade vi köpt lite godis till Lill-polarn (han hade ju faktiskt varit duktig!) och en bok om slott till oss själva.

Men när vi kom hem hade han redan hittat godiset och gjort det till sitt – som vanligt. Han stod vid trappan med en ros till Esmeralda i handen och berättade stolt om hur fint det skulle bli på gården “när han minsann skötte allt själv”.

Pepper hade tydligen behövt viss uppfostran och Shakira verkade enligt Lill-polarn “totalt döv för ordergivning”. Snickaren hade han däremot “fått bra ordning på”.

Jag hörde honom fortsätta:
– Och när jag är klar med dem, då ska jag börja bearbeta er också…

– Vaaa? Vadå bearbeta, Lill-polarn?! sa jag och gick närmare.

Han ryckte till, nästan lite ertappad.
– Oj! Stod du där!

Du får inte…..

av

Du får inte....

Nu bär det äntligen av på vår slotts­turné! Lill-polarn valde dock att stanna hemma tillsammans med Tobias. De skulle tydligen tvätta färdigt altanen – och enligt Lill-polarn behövdes förstås “en betrodd mästare” på plats, så snickaren inte råkade sätta dörren där fönstret ska vara, “eller något ännu värre”. Tur att snickaren inte hörde det där!

Tobias lovade i alla fall att försöka hålla Lill-polarn sysselsatt (så gott det går) så snickaren får jobba i fred.

Gubben hade packat klart det sista och stoppade plötsligt ner något i min flaskväska. När jag frågade vad han höll på med log han lurigt.
– Jag skrev en lista till Lill-polarn på allt han inte får göra. Han gör ju alltid precis tvärtom, så på det här sättet kanske huset är i toppskick när vi kommer hem.

Jag kunde förstås inte låta bli att kika på listan:

  1. Du får absolut inte sätta på dammsugaren, den kan explodera!

  2. Medaljongen tillhör Tobias, så rör den inte på några villkor!

  3. Gräsfröet ska ätas upp, det är strängt förbjudet att så ut!

  4. Sängarna får absolut inte bäddas!

  5. Maten ska inte vara klar när vi kommer hem!

Listan var enorm – säkert en hel roman!

Vi hann knappt stänga ytterdörren förrän vi hörde dammsugaren gå igång där inne. När jag kikade in såg jag Lill-polarn stå mitt på golvet med medaljongen runt halsen och bocka av punkt efter punkt – med största allvar!