... dina symboler här ...

Ingen bra idé det här!

Ingen bra idé det här!

Jippie! Sista arbetsdagen – och sedan väntar hela fyra veckors semester! Det känns nästan overkligt. Lill-polarn ville absolut följa med idag för att ”hjälpa till”, så att jag skulle kunna komma hem lite extra tidigt.

Gubbarna i fabriken blir alltid lite rastlösa så här sista dagen, och brukar irra runt i kulvertarna långt innan det egentligen är dags att gå hem. Deras klockor verkar ha en tendens att gå lite fel just den här veckan, så jag får alltid skynda mig att städa klart omklädningsrummen innan de börjar droppa ner.

Det var alltså perfekt att ha med mig Lill-polarn – han kan ju rutinerna vid det här laget. Själv satt han som vanligt på locket till maskinen och höll sig i den runda knoppen medan jag körde runt. Han vet mycket väl att han inte får pilla på några knappar eller lyfta på nåt lock.

Men när jag gick iväg en snabbis för att hämta en ny m-tork såg jag redan på håll att något inte stod rätt till. Maskinen skummade – och Lill-polarn stod med stort guilty face lutad över den.

Han hade förstås inte kunnat hålla sig, öppnat locket för att titta, och nu stod han i ett så taskigt läge att han inte kunde röra sig utan att riskera att ramla rakt ner i smutsvattentanken.

– Skynda dig! Jag ramlar snart i! ropade han med panik i rösten.

Skynda dig in!

fönster

När jag kom hem idag var Lill-polarn på ett uruselt humör. Han tyckte fortfarande att Esmeralda varit orättvis igår, och nu hade det dessutom regnat precis hela dagen. Han ville så gärna gå ut och röra på sig, men varje gång han försökte kom en ny regnskur som gjorde att han svällde som en liten ballong.

Gubben och Tobias hade redan åkt till jobbet, så huset kändes tyst och tråkigt. Jag tyckte faktiskt lite synd om honom, så jag lät honom följa med ut till kokhuset. De nya fönstren skulle målas, och där inne behövde det dammsugas rent från spån efter allt snickeri.

Lill-polarn gick omkring och småsuckade medan jag höll på, tills han fick syn på Pepper som busade runt ute på gården. Plötsligt hördes ett brak – och där kom förstås dagens hittills värsta regnskur.

– Pepper! Pepper! Skynda dig in! ropade Lill-polarn och rusade bort till fönstret för att öppna så den lilla kunde smita in.

Sedan var humöret genast som bortblåst! De två gick på upptäcktsfärd i kokhuset, undersökte varje vrå och busade runt i högarna med byggmaterial. När jag till slut var klar med dammsugningen och kikade in i det andra rummet låg de där båda två – ihopkurade i en hög isolering, sovandes så sött medan regnet smattrade på taket.

Du är som en…..

Dikt läsning

Riktigt knepigt väder idag! Solen skiner, himlen ser klar ut – och så plötsligt kommer det en liten regnskur på bara ett par minuter innan solen tittar fram igen. Jag tänkte först hålla mig inne, det finns trots allt en hel del att fixa med innan semestern, men när solen glittrar i fönstret kliar det i benen att gå ut.

Efter tredje gången Lill-polarn och Esmeralda rusade ner till dammen kunde jag inte låta bli att bli nyfiken på vad de höll på med. När jag kikade ut såg jag Lill-polarn sitta på stenraden vid vattnet med en liten bok i händerna. Han läste högt ur något som såg ut som en diktbok för Esmeralda, och det hela såg faktiskt väldigt romantiskt ut – spegelblank damm, blommande kanter och fågelkvitter i bakgrunden.

Esmeralda stod där, alldeles stilla, med huvudet på sned medan hon lyssnade. Så gulligt!
När Lill-polarn läst ut dikten verkade han riktigt inspirerad och bestämde sig för att skriva en egen.

– Du är som blomman bredvid dig! Vit, vass och kan…

Han hann inte längre innan Esmeralda utbrast:
– Vaa! Det är ju en tistel! Jämför du mig med en tistel?!

Och innan Lill-polarn hann svara rusade hon in, arg som ett bi. Han stod kvar, helt paff, med sin diktbok under armen.

– Jamen Lill-polarn, du får väl kolla vad det är för blomma innan du börjar jämföra!

Oj! vad den klänger!

Lill-polarn öppnar paketet från MarieRox

Det första jag ser när jag kommer hem idag är Lill-polarn på uppfarten – med ett öppnat paket! Han står där, mitt i allén, och drar febrilt i något grönt som slingrar sig runt både honom och kartongen. En klängväxt! Och inte vilken som helst heller – jag ser direkt att det är från MarieRox på MN.

Jag får parkera ute i backen, för Lill-polarn är så inslingrad i växten att han inte kan ta ett steg utan att riskera att rulla ner för hela slänten. I och för sig gott åt honom – han vet mycket väl att han inte ska öppna mina paket!

– Lill-polarn, du får inte öppna mina paket!
– Men du fick ju ett igår, så det här måste ju vara till mig!
– Men det står ju Ingalill på det!
– Ja, på andra sidan ja! Men jag öppnade den här sidan, och där står det inget namn alls!

Jag stod bara där och suckade. Jag hade inte ens fått i mig dagens första kopp kaffe och kände mig inte riktigt redo för filosofiska diskussioner om etiketter och perspektiv. Men när han nu ändå hade burit upp paketet (och dessutom nästan slagit knut på sig själv med växten), så fick han vara med och plantera.

Efter en stunds funderande enades vi om platsen – klängväxten ska slingra sig runt det gamla äppleträdet. Det blir nog riktigt fint till sommaren.

Sen ville Lill-polarn gärna plantera den andra växten vid dammen. Tror det kommer bli jättefint när de har tagit sig. Tusen Tack MarieRox!

Hämtar paket

paket

I förrgår pratade jag med min syster, och hon nämnde att hon hade ett par militärgröna linnebyxor som nog kunde passa mig. Trevligt, tänkte jag, men sedan glömde jag hela grejen. Tills nu på morgonen, när gubben ropade från gården och undrade vad det var för paket som Lill-polarn släpat runt på hela förmiddagen.

Han och Pepper hade tydligen hållit till i vår backe igen – trots att gubben bett dem flera gånger att hålla sig på andra sidan. Men efter en liten stund smet de dit ändå. Det går ju inte att ha ögon på alla håll, och Pepper tycker fortfarande att det är lite läskigt att lämna sitt lilla revir.

Efter ett tag dök de upp igen, båda två — Lill-polarn helt svettig och Pepper pustande bakom. Mellan dem – ett stort paket, märkt från Norge! Lill-polarn kämpade sig upp för backen med ett brett leende.

”Jag ville bara hjälpa dig bära upp det!” pep han stolt när jag öppnade dörren.

Men så såg jag det.
”Men vad i hela världen… är det för hål?!” utbrast jag.
Paketet såg ut som en schweizerost!