1 objekt 365 dagar

Lill-polarn var så nyfiken när vi skulle börja med växthuset. Micael hade berättat ivrigt om alla grönsaker vi skulle kunna skörda – det skulle verkligen växa så det knakade! Vi hade fått gurka, tomater, rädisor och gul squash av Ingmari, och planen var att så allt i drivbänken först. Om det tog sig, skulle plantorna senare flyttas in i växthuset.

Lill-polarn hade aldrig sett en squash förut, och nu när fröna var på gula – hans absoluta favoritfärg – var han helt lyrisk. Han klättrade upp och hjälpte oss hålla ner plasten medan vi tejpade sidorna.

Men precis när allt flöt på som bäst, mulnade himlen och en plötslig vindpust tog tag i plasten så den började fladdra. Vi hör hur Lill-polarn mumlar nervöst:
”Inte i kryddspiralen, bara inte i kryddspiralen…”

Sekunden senare glider han ner och landar – som tur var – på en gammal grästuva som jag inte hunnit rensa bort. Han sätter sig upp, fullt med jord i håret, ser på oss med stora ögon och utbrister:

”…det där var ju nrena flygande mattan, det vill jag göra igen!”

– Men tänk om du landar i kryddspiralen denna gången då?
– Hmmm, vad synd att ni var färdiga med taket nu. Då får jag göra det en annan gång.

I dag ville Lill-polarn absolut inte köra åkgräsklipparen – men han var desto mer sugen på att åka med där bak. Jag körde lugnt och försiktigt så han inte skulle slungas runt i flaket, men Lill-polarn skrattade så mycket att Shakira blev nyfiken och började hoppa runt bredvid släpet.

Allt var frid och fröjd tills vi fyllde upp med gödsel. Då blev Lill-polarn plötsligt tvärsur och tyckte jag hade förstört hela hans dag! Han vägrade åka med mer och förstod inte varför jag “hämtade en massa äckliga grejer”.

När jag förklarade att hela kryddspiralen faktiskt var fylld med just gödsel och jord, trodde jag nästan han skulle svimma. Han bleknade, och jag kunde inte låta bli att fråga vad han egentligen hade gjort i min kryddspiral.

Det visade sig att Lill-polarn, som tyckte lutningen var perfekt, hade använt en brädbit som kana mellan kryddorna! Han såg riktigt nöjd ut när han berättade det – åtminstone tills jag frågade om han inte hade märkt att det smakade lite konstigt.

Jo, det hade han ju… men han trodde att smaken kom från kryddorna – inte från hästarna!

I dag var Lill-polarn med oss och handlade. Han skulle följa med Micael på kalas hos Fredric och ville såklart köpa en present. Efter att ha avstyrt både spritkorvar och ölostar (ja, det var faktiskt hans första förslag!) började han istället fundera på en påskhare.

Jag kunde inte låta bli att misstänka att han slarvat lite med frukosten innan vi gav oss iväg – det var nog magen som försökte styra presentvalet. Och när Lill-polarn är hungrig, ja då blir det alltid lite tokigt! Normalt brukar man ju välja något man vet är gott, men han plockade på sig de mest udda saker man kan tänka sig.

Till slut lyckades vi ändå enas om ett tema – ostar! Mini mix-ostar med smak av ananas och nötter, kryddost, gräslöksost och en bit Castello. Ett riktigt ostkalas i miniatyr.

När vi kom hem ville Lill-polarn vara ute en stund innan de skulle ner till Fredrics kalas. Jag hoppas bara att han inte får för sig att testa hur bra Fredrics påskhare kan flyta…

Lite senare ropade Micael ut och frågade om han fick smaka på ostarna. Jösses! Det tog inte många sekunder innan halva burken var slut – ananas- och nötosten gjorde fullständig succé!

I dag skulle snickarna komma och gjuta badrumsgolvet i kokhuset, så jag tyckte det var lika bra att gå upp tidigt. Det finns ju alltid att göra med kryddspiralen, och jag ville hinna fixa lite innan dagen drog igång.

Det fräcka var att snickarna hade sorterat allt material till oss – stora stenar i en hög, mindre i en annan, och sanden fint avskild bredvid. Vilket jobb! Så himla gulligt av dem. Jag och Tobias gav oss på de stora stenarna, medan Lill-polarn tog hand om småstenarna med full koncentration.

Jag vet inte hur många lass jord och gödsel jag körde – otroligt hur mycket en enda spiral kan svälja! Efter ett tag började Lill-polarn se lite rastlös ut, så vi fyllde upp den lilla dammen till honom. Han sprang direkt iväg och hämtade ett par änder, håv och en liten flotte som han visst hittat i rotkällaren.

Sedan stod han och Edgar sida vid sida vid kanten av dammen, båda på helspänn, medan änderna flöt runt ganska snabbt i det cirkulerande vattnet. Jag kunde inte låta bli att skratta – det är nog första gången Lill-polarn varit tyst så länge i ett sträck.

Plötsligt hördes ett triumferande rop:
– Jaa! Jag fick den!

I dag möttes jag och gubben bara i backen – han var på väg till jobbet och lite försenad. Han ropade snabbt till mig att ”Lill-polarn sitter på el pinnen!”
Jaha?! Okej?

När jag kom ner till plätten såg jag vad han menade. Han och Lill-polarn hade hjälpt mig genom att placera ut var kryddspiralen skulle ligga! Lill-polarn stod mitt i det hela och dirigerade runt katterna, som om de vore små byggjobbare med varsin uppgift.

Jag blev verkligen glad när jag såg hur fint de hade gjort. Allt var utmätt och klart, bara att sätta igång! De hade placerat spiralen riktigt smart, så jag gav Lill-polarn massor av beröm. Han växte nästan en decimeter av stolthet och höll på att ramla av pinnen flera gånger av bara farten.

När Micael kom hem från jobbet tyckte han också att det såg jättehäftigt ut och ville hjälpa till. Lill-polarn sken upp igen, rusade bort till stenhögen och började dra i en stor sten – men Micael, som snabbt insåg att den uppgiften nog var lite för tung, sa att vi i stället behövde en superexpert som kunde mäta hela tiden medan vi la stenarna.

Det gjorde förstås Lill-polarn överlycklig! Han fick genast tag i linjalen och tog sig an den viktiga rollen som spiralmästare. För det ska ju luta lite inåt, precis som en riktig kryddspiral ska – och det är minsann både svårt och viktigt!