... dina symboler här ...

Kolla kolla!

Kolla kolla!

När jag kom hem idag möttes jag av en överlycklig Lill‑polare. Han hade stått och vattnat när han plötsligt fått syn på små gröna blad som stack upp ur jorden. Jösses, vad stolt han var!

Helt otroligt egentligen – den lille vanten får upp massor av plantor, medan jag själv bara lyckas misslyckas. Sist jag sådde var det med 150 silvermarton – inte en enda grodde! Jag trodde tistlar var lättodlade, det är ju trots allt nästan ogräs?

Lill‑polarn strålade när han visade mig runt bland sina krukor. Han berättade nämligen att hemligheten låg i kärleken – han hade tänkt så våldsamt mycket på Esmeralda att han till och med fått ont i magen!

Men när han kom fram till den sista krukan stelnade han till.
“Den finaste blomman är här!” sa han och tittade ner – men där var det helt tomt.
“Vaaaa! Min solros? Varför får jag bara upp kaktusarna!?”

Från soffan hördes ett försiktigt harklande. Tobias satt där och väntade på att få låna bilnycklarna, men såg plötsligt väldigt oskyldig ut.
“Nää, jag åt bara upp ringblommorna och blåklinten…” försökte han.

Jag vände blicken mot honom, och då kom det lite tystare:
“Ops… var det Esmeraldas solros?”

Lill-polarn rullar ut klistret

Lill-polarn rullar ut limmet

När jag kom hem idag hade gubbarna redan börjat tapetsera. Gubben stod och hängde upp tapeterna, Lill‑polarn rullade ut klistret och Tobias hade fullt upp med att kika igenom elkablarna. Han bytte ut det som var trasigt och drog om en ny kabel så allt skulle bli snyggt och säkert.

Den nya tapeten gjorde verkligen att hallen kändes mycket varmare, och vi stod ett tag och funderade på vilka möbler som passar bäst. Det syra‑betsade hörnskåpet kom verkligen till sin rätt, så nu vet jag – det är sådana möbler jag ska leta efter!

Lill‑polarn hade skött sig ganska hyfsat. Det var åtminstone tills gubben gick ner för att hämta kaffe, och vi plötsligt hörde ett wiiiiiii – oj! … följt av ett ordentligt brak!

När vi kom dit stod Lill‑polarn mitt i klisterkaoset. Han hade tagit sats och glidit runt på tapeten som om det vore ett dansgolv! “Jag gjorde det bara en gång!” försökte han förklara – men de många spåren i klistret sa något helt annat. Tapetklister hade dessutom stänkt ända bort till dörren, och själva braket kom när han i full fart gjort ett hopp över pappersrullen och flugit rakt in i elementet.

När väl allt lugnat sig igen fick jag höra vad de tyckte om den nya tapeten. Tobias såg mest chockad ut och tyckte vi hade underlig smak, medan Lill‑polarn muttrade att han hellre ville ha gula tapeter som Esmeraldas vackra klänning. De här gick tydligen helt bort – han var noga med att tillägga att när han får sitt eget hus, då ska allt vara gult!