Utflykter

I dag åkte vi till Nääs slott och det var tänkt att Tore och Rosa skulle med, men de behövde jobba på garaget. Det kändes lite bakvänt att inte ha Shakira med men vi skulle eventuellt gå in i slottet, och låta henne sitta i bilen så länge ville jag absolut inte med tanke på att jag glömmer bort tid och rum när jag har kameran med. När vi gick runt och tittade i den vackra miljön kände jag att det var riktigt gott att killens båtmotor la av. Det var väl kanske lite synd om honom, men f-n vad båten lät högt när han körde fram och tillbaka. Toleransnivån har väl blivit lite sämre med åren.

Vi kikade in på Mulle Mecks Snickeriverkstad och det var i gammaldags stil och riktigt hantverks arbeten. De sålde handgjorda leksaker och gammaldags godis. Sen visade de upp olika öppna spisar och kakelugnar. De hade gjort genomskärningar så att man kunde se hur piporna gick och hur det byggdes upp förr. Det var riktigt intressant att gå runt och titta.

Claes-Olof blev så himla förtjust i tegelmuren de hade byggt. Det kanske kunde vara något att bygga här på gården? Vem vet! Vi gick bra länge därinne och glömde av att kolla när man kunde gå in i slottet. Vi körde upp, men det var redan stängt så det blir till att åka igen och då släpar vi med Tore och Rosa vare sig de vill eller ej.

Vi gick runt lite men beslöt oss för att gå in och fika i värdshuset istället. Wow, det var hel mysigt. De hade en sådan fin midsommar buffé, den kunde jag bara inte låta bli att fotografera. Det var roligt att se så många familjer och ungdomar. Övervåningen var full och halva undervåningen. När jag gick runt i parken blev jag så förvånad över alla byggnader. Stallet är det enda jag minns från skolan. De andra byggnaderna får jag skriva om i morgon för nu åskar det och det blir till att stänga av nätet.

De hade fixat till den stora grusplanen och busshållplatsen, men annars så visste jag exakt hur jag skulle gå. När vi bodde där så var husen nybyggda och vi fick fixa till gräsmattan själva. Nu var allt så otroligt frodigt. Jag visade Claes-Olof huset vi bodde i och berättade om hur vi skulle gå för att komma till de olika ställen som jag varit vid.

Det ända som var skillnaden var att det kommit till nya hus där det varit skog och att alla avstånden var betydligt kortare än jag mindes. Så när vi skulle gå till Sjöviks gården så tyckte jag men herre jösses det är jätte långt dit!! Hm 800 meter var ju inget att knorra om? Så frånsett avstånden så var det sig jätte likt. Vi gick runt så länge att det var gott för Shakira att få svalka av sig i Mjörn. Det var första gången hon såg vågor i vattnet och hon hade fullt sjå med att försöka fånga dem.

Det gladde mig oerhört att de har bevarat alla gamla gårdar och hus i den mån det har gått och lagt ner energi för att bevara det pittoreska. Det var så fint att växa upp här och kontrasten till Mölndal som man tyckte var en storstad var enorm. Det är en kille på jobbet som har flyttat till Sjövik och han trivs jättebra trots den långa vägen till jobbet varje dag. Pappa knorrade ganska mycket om vägen på vintern så när vi flyttade så kunde han gå till jobbet och det var han värd efter alla års slit. Det sista vi besökte var min gamla skola, oj oj snacka om att gamla minnen kom tillbaka.

Claes-Olof och jag satt och diskuterade vart vi kunde åka nu när det är midsommar och allt? Slottsskogen har vi varit på så många gånger och jag var lite sugen på att åka till Sjövik. Så när Claes-Olof sa ja men då tar vi och åker till Sjövik så blev jag kanon glad. Jag bodde där som liten och det var flera år sedan jag var där, ja det är nog nästan 30 år sedan. Hu var åren går. Vi stannade vid gamla posten (Det var det när jag bodde där) nu mera är det ett litet sött bibliotek.

I dag åkte vi till Jonsereds herrgård och promenerade en bit runt Aspen. Det var så himla vackert och Shakira var helt överlycklig, hon vet att vi brukar gå ganska långt när vi tar bilen någonstans. Det var ganska branta stigar med många trappor och en helt otrolig utsikt. Vi mötte en och annan flanör annars var det helt öde. Folk satt väl hemma och laddade upp för fotbollsmatchen. När vi kom till Humlebadet så sprang Shakira i vattnet och busade, tills hon kom på att man kunde fara fram och tillbaka på bryggorna. Det låg två änder och solade på bryggan och Shakira verkade inte bry sig något nämnvärt? Och vi tänkte att det är lugnt, hon är ju ganska lydig och jaga det får hon absolut inte göra och det är något jag tränar ofta på.

Uppenbarligen hade Shakira varit för upptagen av vattnet för att se änderna, för när hon fick syn på dem så tvekade hon 1 sekund och tog sedan världens fart på bryggan och ett rejält språng rätt ut i vattnet. När hon såg sitt misstag vände hon i vattnet och simmade mot bryggan men kom inte upp utan hamnade under den. Jag han precis ta tag i svansen och hala fram henne. Tur att jag alltid har selen på henne, det blev till att ta tag och dra upp henne. Allt gick så himla fort att Shakira aldrig hann bli rädd utan fortsatte att leka i vattnet. Det hade varit så trist nu när hon börjat simma och verkligen har roligt. Jag blev dygn våt så det var bra att det hände på hemvägen, men det blåste så att jag var ganska torr när jag var framme vid bilen.

Vi stannade till en stund vid fabrikerna och hit skall jag igen och gå runt.  Jonsered är en bruksort med anor från stenåldern och den mesolitiska kulturen.

När Syrran var här promenerade vi vid Lärjeån men jag hade glömt sätta i minnes kortet. Syrran har en riktigt antik kamera som man inte kan zooma eller något utan det är bara att trycka och se glad ut så blir korten som de blir. Och de blir verkligen knepiga . Jag kände mig så rastlös och Shakira har inte kommit ut som hon skall, dels för värmen och allt annat som har hänt på sistone. I dag tog vi en tur längs ån, inte så att vi promenerade så mycket längre än vi brukar utan vi tog mer tid på oss.

Shakira har ju varit rädd för att simma så vi tog oss god tid vi ån och jag var med henne i vattnet. Vi stod vid varsin sida idag och till sist så sprang hon fram och tillbaka. Hon hade jätte roligt och blev bara tuffare och röjde på ganska friskt i vattnet det sista. Så idag har hon simmat även om man såg att hon tyckte det var läskigt så hade hon i alla fall jätte roligt . På hemvägen var hennes självförtroende på topp och hon sprang runt som en tok.

Vi har varit och rensat i trädgården hela dagen. Claes-Olof tog bort alla grenar på framsidan och fyllde transporten. Jag började rensa rabatten vid muren och vid stallet. Jag fick ett mejl från Horton Green om att växterna är på gång och jag har inte hunnit göra färdigt för dem ännu, så snacka om lite panik. Jag har varit ganska trött på Funkisen som jag haft vid muren, det är den enda blomman vi har mängder av och den sprider sig ganska kraftigt. Så av en jätteplanta fick jag ut 10 små som jag satte utanför fönstret i stället. Har placerat ut de växter jag fått av Rosa och Löjtnants hjärta jag fick utav Anders. Nu finns det plats för nya växter och jorden har blivit riktigt kanon med omgångar av gödsel.

På kvälls kvisten så valde Claes-Olof ut ett mål ur promenadguiden och han valde Billdals Naturpark. Det ligger också väldigt nära oss och som vi aldrig har besökt. En gammal Engelsk park med promenad och ridvägar. På bergets topp kan man se ut över havet. Parken anlades 1860 med vackra broar och den stensatta bäcken som slingrar sig runt hela parken och däms upp av en damm med laxtrappa. Den gamla herrgården är byggd av James Dickson på 1800-talet som sommarvilla. Sedan 2001 har den stått oanvänd. Måtte kommunen eller några företag rädda denna byggnad. Vi måste värna om vårt kulturarv.