Jag hade åkt iväg en sväng med Rosa, och när jag kom tillbaka hörde jag hejdlösa skratt inifrån datarummet. Nyfiken kikade jag in – och där stod Lill‑polarn och Wumba Wu och hjälpte de små tomtenissarna att gunga på gunghästen. Gunghästen balanserade uppe på den gamla symaskinen, och Lill‑polarn tyckte bestämt att någon som var “stor” måste stå bredvid och hålla koll.
De små nissarna var överlyckliga och tjöt av skratt där de turades om att gunga. Lill‑polarn höll dem noga i handen tills det blev deras tur och hade försökt lyfta ner gunghästen, men den stod alldeles för högt upp. Han hade dessutom utsett sig själv till den som var bäst lämpad att hålla ordning på huset när inte jag var hemma – och tog uppdraget mycket seriöst.
Efter en stund kom Micael ner och undrade försiktigt om han kunde ta med sig lite pepparkakor upp på rummet. Då visade det sig att Lill‑polarn jagat runt honom och kompisarna med en träslev varje gång de försökt norpa en kaka. Trots att de försökt dela upp sig och smyga på burken från alla håll, hade Lill‑polarn lyckats dänga till dem med sleven varje gång.
– Men Lill‑polarn då? sa jag.
– Jaa! De ska väl äta smörgås först!! svarade han upprört.
