... dina symboler här ...

Det viktigaste

Oj! De har glömt att ta in bullpåsen!

Det blåser rejält i dag också, och vi har börjat ta in utemöblerna. Så fort Micael kommer hem ska vi göra ett ryck och fylla transporten igen. Vi har fem gånger kvar i år att köra till återvinningen, så det gäller ju att passa på.

Lill-polarn däremot hade andra planer – han ville fika en sista gång med Esmeralda i hängstolarna innan de plockas ner. Det kunde jag ju förstå, för de där stolarna har verkligen varit favoritplatsen hela sommaren.

Vi funderar också på att ta in fontänen och “fule gubben” från dammen. Pumpen ska klara ganska kraftig kyla, så vi låter den gå så länge det går. Jag och gubben har gjort en liten lista på allt som måste fixas, och det känns riktigt bra att stryka av punkt efter punkt. Lill-polarn har till och med gjort sin egna lista – och just nu sitter han nöjd och myser med Esmeralda efter dagens “arbete”.

Nu står möblerna tryggt inne, och vi gick in för att ta en kopp kaffe innan nästa lass ska köras. Men lugnet varade inte länge.

Plötsligt hör vi Lill-polarn muttra och knorra i hallen:
“Vilka slarvpottor ni är!”

Sekunden senare ser vi honom komma farande med sin lilla packkärra – på väg för att rädda in bullpåsen, det heligaste av allt.

Hur kunde vi bara glömma något så viktigt!?

Trolleri?

Trolleri?

Äntligen måndag igen – så man får komma till jobbet och göra lite riktig nytta!
Nej, jag skojar bara. Det är ju lika surt som alla andra måndagar. Jag var trött, hade huvudvärk och längtade bara hem när jag klev ur bilen.

Men där hann jag knappt stänga dörren innan Shakira kom rusande som ett huj! Fram och tillbaka sprang hon, ivrig och glad, som om hon ville säga “kom nu, vi måste leka!”. Jaja, tänkte jag, en liten stund då.

Vi hade inte gått långt upp mot Tobias hus innan jag hörde en mörk röst ropa:
– Hallå… är det någon där ute? Hallå…

Hjärtat hoppade till. Hade Tobias låst in någon hos sig och gått iväg? Jag gick upp för att kolla – men där satt Tobias lugnt på trappan med ett brett flin.

Ropet kom inte därifrån. Det kom från mitt nya förråd!

Jag smög närmare, och mycket riktigt – där inne hängde Lill-polarn med huvudet i pappershållaren.

– Har du fastnat nu igen?
– Nej, nja… jo, men bara lite.
– Vad har du där att göra?
– Det är ju så mycket papper här inne! Jag ville bara kolla hur allt får plats. Det tar ju aldrig slut. Det måste vara trolleri!

Ja, man kan ju undra ibland vad som pågår i hans lilla huvud. Men tröttheten var som bortblåst – det går liksom inte att hålla mungiporna nere när man kommer hem till sådant sällskap.