Riktigt knepigt väder idag! Solen skiner, himlen ser klar ut – och så plötsligt kommer det en liten regnskur på bara ett par minuter innan solen tittar fram igen. Jag tänkte först hålla mig inne, det finns trots allt en hel del att fixa med innan semestern, men när solen glittrar i fönstret kliar det i benen att gå ut.
Efter tredje gången Lill-polarn och Esmeralda rusade ner till dammen kunde jag inte låta bli att bli nyfiken på vad de höll på med. När jag kikade ut såg jag Lill-polarn sitta på stenraden vid vattnet med en liten bok i händerna. Han läste högt ur något som såg ut som en diktbok för Esmeralda, och det hela såg faktiskt väldigt romantiskt ut – spegelblank damm, blommande kanter och fågelkvitter i bakgrunden.
Esmeralda stod där, alldeles stilla, med huvudet på sned medan hon lyssnade. Så gulligt!
När Lill-polarn läst ut dikten verkade han riktigt inspirerad och bestämde sig för att skriva en egen.
– Du är som blomman bredvid dig! Vit, vass och kan…
Han hann inte längre innan Esmeralda utbrast:
– Vaa! Det är ju en tistel! Jämför du mig med en tistel?!
Och innan Lill-polarn hann svara rusade hon in, arg som ett bi. Han stod kvar, helt paff, med sin diktbok under armen.
– Jamen Lill-polarn, du får väl kolla vad det är för blomma innan du börjar jämföra!
