... dina symboler här ...

Uddevalla-Hasselbacken

Luktade helt ljuvligt

Vi åkte upp till Uddevalla en sväng och hälsade på Ingabritt och Kickan. När Claes-Olof ringde sin mamma sa hon att regnet vräkte ner och vi blev lite besvikna. Vi hade tänkt att passa på och gå strandpromenaden till Gustavsberg. Nu blev det jättemysigt med middag och en liten men verkligen uppfriskande promenad i Hasselbacken istället.

Bäverån i Uddevalla

Spegelblankt

Claes-Olofs mamma bor uppe på  Hålgjuteberget och har en kanon fin utsikt över Uddevalla med vattenfallet och gamla I 17. Tror det är första gången som jag ser en änder med blålila huvuden! De var verkligen snygga. Vi hade sådan tur att regnet upphörde en stund så vi kunde gå runt och bara njuta av alla dofter från blommorna och se hur spegelblankt ån blev när solen tittade fram.

Uddevalla Energi

And

Vi skall upp mera nu när vi snart ha semester och gå runt bland de gamla husen, lika bra att passa på att fotografera dem innan de rivs eller faller ihop. Får hoppas att vädret blir så pass bra att vi kan gå strandpromenaden. Vid ån hade de planterat en blomma som luktade så gudomligt gott, så en sådan skall vi leta efter.

Gamla hus i Uddevalla

Den här luktade så himla gott

Jösses! Vilket kraftpaket!

Jösses! Vilket kraftpaket!

Usch! Jag haderiktig sovmorgon i dag, och det är bland det värsta jag vet. Dagen känns alltid så kort när man väl kommit igång. Lill-Polarn däremot tyckte det var kanon – han kunde ju härja fritt utan att jag spände blicken i honom.

Frukosten blev som vanligt lite… egenartad när han fick bestämma själv: bara kakor och bullar! Han tog det som en högtidsdag och satt där nöjt smulandes medan han planerade dagens upptåg.

Efter frukosten hade han busat runt en bra stund med Pepper, och till slut bestämde han sig för att katten nog kunde få gå ut “som stora katter gör”. Han tyckte det var tråkigt för Pepper att bara använda lådan. Eftersom Lill-Polarn vet hur noga jag varit med att hålla koll på Pepper första tiden, tog han det säkra före det osäkra och satte på kopplet – “så han inte försvinner eller jagar de stora katterna”.

Pepper var överlycklig över att få gå ut! Han for fram som ett litet raketpaket, jagandes flugor och löv. Lill-Polarn däremot, han var inte riktigt beredd på Peppers enorma språng. Det slutade med att han flög efter som en liten vante i snöre och ropade:

– Jösses! Vilket kraftpaket! Jag måste in och äta fler bullar så jag orkar hålla honom!