Gårdens lille ekorre har dykt upp igen och Shakira är överlycklig. Han springer längs muren 2 gånger om dagen hela sommaren. Det är lika roligt varje år när han dyker upp. Han springer ganska lågt i träden och ibland ser det ut som han väntar in Shakira för att reta upp henne så mycket som möjligt. Han snattrar så in i bänken och ser bara för go ut med sina tofsar.
Vilket underbart väder det är ute idag! Solen strålar och det är verkligen varmt. Lill-polarn har hjälpt mig så blommorna, och vi ska vattna lite senare när solen lagt sig en smula. Man får ju passa på att njuta medan vädret håller i sig, så jag fick en sådan där oemotståndlig lust att hänga upp våra hängstolar och hängmattan. En liten stund i solen måste man ju unna sig.
Lill-polarn kom stolt spatserande i sina raggisar — han ville inte riskera att få flisor i fötterna igen efter gårdagens golvincident. Han såg väldigt fundersam ut när jag började montera upp hängmattan. Han har tydligen länge undrat vad den där konstiga ställningen i förrådet egentligen var till för.
När jag sprang in för att hämta radion hörde jag honom prata med Esmeralda ute på altanen.
– Den är min! Visst är den häftig?
Han hade varit snabb som en vessla och redan hunnit sätta sig till rätta med Esmeralda. Där satt de, smågungande i solskenet, och såg så nöjda ut.
Nu blir det högsta prioritet för gubben att snickra ihop en egen liten ställning till Lill-polarn, så att jag får ha min hängmatta ifred. Jag hade ju faktiskt siktat in mig på att använda den idag!
