När jag kom hem gick jag runt och plockade undan lite medan kaffet rann igenom bryggaren. Nu har de flesta av växterna hämtat sig efter omplanteringen – porslinsblomman står i startgroparna för att blomma igen, och mina små påskliljor var så himla söta där de stod på bordet.
Ibland är det verkligen de där småsakerna som gör en glad och får vardagen att kännas lättare.
Men när jag satte mig med kaffet – var tror ni inte påskliljorna hade tagit vägen? Den lille vandalen hade varit framme igen… med saxen! Jag var helt säker på att jag hade gömt undan alla saxar.
Esmeralda satt högst upp på trappstegen och kikade ut på det fina vårvädret, medan Lill-polarn stod nedanför och läste dikter – med mina påskliljor i handen!
— Har inte jag sagt till dig att låta bli saxarna?!
— Jamen, jag uppvaktar ju Esmeralda! Jag måste ha blommor! Den i vardagsrummet slog ju inte ut sina blommor, fast jag satte in den i mikron för att skynda på blomningen.
……
— Vaaa?! Du satte väl ändå inte in…? Va f…! Min porslinsblomma!
