... dina symboler här ...

Bjuda på middag

Hörde allt att det skramlade i den.

Det har varit lite kyligt ute i dag, och jag har inte haft någon större lust att ge mig ut i trädgården. Istället tog jag en kopp kaffe och satte på några avsnitt av Trädgårdsfredag. Jag tycker den serien är så rogivande – miljön, samtalen och alla fina tips, både om växter och mat som passar för årstiden.

Under tiden donade Lill-Polarn omkring i köket och fixade frukost till sig och Esmeralda. Men efter en stund hördes ett skramlande och mumlande därifrån, och när jag kikade in såg jag honom försöka plocka ut pengar ur gubbens gamla sparbössa som han hittat på spiskransen.

“Men Lill-Polarn, så får du inte göra!” sa jag.

“Jag ska bjuda Esmeralda på middag i kväll och behöver lite pengar,” svarade han helt allvarligt.

Tobias, som kommit ner för att ta en kopp kaffe, hörde oss och log. Han frågade Lill-Polarn om de inte kunde ordna middagen uppe hos honom istället. Då kunde de laga något gott tillsammans och han lovade att gå ner till mig en stund, så att Lill-Polarn och Esmeralda fick ha huset för sig själva.

“Wow! Helt själva!” utbrast Lill-Polarn, alldeles förtjust, innan han rusade iväg för att fråga Esmeralda vad hon önskade sig till middag.

Jag blev faktiskt riktigt glad för Tobias idé – det hade inte känts kul att behöva säga nej. Han är ju alldeles för liten för att klara sig själv än… även om han själv förstås inte håller med.

Picknick

Picknick

Vilket härligt väder det har varit i dag! Efter att Lill-Polarn var så duktig igår och plockade bort alla maskrosor, såg jag hur bedrövligt det börjar se ut på lilla kullen. Där har vi ställt ett par gamla vagnshjul och en plog som klarade sig någorlunda i branden. Det står också en gammal harv där, men den tänker jag inte lyfta på för att rensa ogräs under – det får helt enkelt växa till sig runtom.

Min tanke har länge varit att plantera mycket blommor där, tätt och fint, så man slipper rensa så mycket ogräs. Och när solen tittade fram ville Lill-Polarn passa på att ha picknick med Esmeralda vid vagnshjulen. Han bad mig klippa bort det värsta av gräset så de inte riskerade att sätta sig på någon brännässla.

Förresten – innan gubben åkte till jobbet hade han köpt Singoalla med lakrits. Något som förstås inte undgick Lill-Polarn. När jag tittade upp mot kullen såg det så otroligt mysigt ut – de satt där i lä av vagnshjulen, med fågelsång runtom och solen i ansiktet. Jag måste erkänna att jag blev lite avis.

Lill-Polarn satt och mumsade så kexen yrde och jag fick säga till honom ett par gånger att Esmeralda nog också ville ha några.