... dina symboler här ...

Min hängmatta!

Testar hängmattan

Vilket underbart väder det är ute idag! Solen strålar och det är verkligen varmt. Lill-polarn har hjälpt mig så blommorna, och vi ska vattna lite senare när solen lagt sig en smula. Man får ju passa på att njuta medan vädret håller i sig, så jag fick en sådan där oemotståndlig lust att hänga upp våra hängstolar och hängmattan. En liten stund i solen måste man ju unna sig.

Lill-polarn kom stolt spatserande i sina raggisar — han ville inte riskera att få flisor i fötterna igen efter gårdagens golvincident. Han såg väldigt fundersam ut när jag började montera upp hängmattan. Han har tydligen länge undrat vad den där konstiga ställningen i förrådet egentligen var till för.

När jag sprang in för att hämta radion hörde jag honom prata med Esmeralda ute på altanen.
– Den är min! Visst är den häftig?

Han hade varit snabb som en vessla och redan hunnit sätta sig till rätta med Esmeralda. Där satt de, smågungande i solskenet, och såg så nöjda ut.

Nu blir det högsta prioritet för gubben att snickra ihop en egen liten ställning till Lill-polarn, så att jag får ha min hängmatta ifred. Jag hade ju faktiskt siktat in mig på att använda den idag!

Tungviktaren

Tungviktaren.

Igår tjatade Lill-polarn på Micael om att han ville ha ett par hantlar. Jag tänkte för mig själv: stackars Micael, hur ska han lösa det här? Lill-polarn kan ju vara så fruktansvärt envis när han väl har fått något i huvudet — och nu hade han bestämt sig för att börja träna!

Han förklarade stolt att han skulle bli den snyggaste på badstranden, och att en hel veckas träning borde räcka. Mig ville han inte ha hjälp av, det var tydligen en ”killgrej”.

– Men Lill-polarn! Det kommer inte synas något på en vecka, sa jag. Du är ju inte direkt gjort av det rätta virket.
– Vaa? Joohooo! Kolla bara! svarade han.

Sedan svingade han upp två stora trådrullar som Micael gett honom och började träna.
”Ett, två, ett, två…” Han kämpade tappert, men vinglade så mycket att Micael till slut fick ta bort massor av tråd för att göra dem lite lättare.

Plötsligt hördes ett högt brak! Jag vände mig hastigt om – och där hade Lill-polarn gått rakt igenom det gamla trägolvet!

– Kolla Micael! Jag sa ju det! Jag har redan blivit en tungviktare! Det kommer bli världens sus när jag visar mig på badstranden. Jag ska ha vita badbrallor med röda hjärtan på! Oj pust… vad varmt det är, kan vi åka och bada nu??

Micael kliade sig i huvudet och svarade med ett snett leende:
– Du, Lill-polarn… jag tror inte badstränderna är riktigt redo för dig ännu.