... dina symboler här ...

Planterar

Planterar

Igår stod jag ute och rensade landet och Lill-polarn kom genast farande för att hjälpa till. Han ville fylla upp med mer jord, och det behövdes faktiskt en hel del – särskilt längst ner där nivån sjunkit rejält.

Med största entusiasm kom han släpandes med sin lilla spann och började traska fram och tillbaka. Jag vet inte hur många vändor han hann med, men efter ett tag började jag tycka synd om honom. Spannen är ju så liten att han i princip hade behövt gå dag och natt i flera år för att flytta tillräckligt med jord!

Till slut bad jag honom istället att hämta mina dahlior och spindelliljor. Det fick fart på honom! Spannen kastades åt sidan, och man kunde nästan se hur det vattnades i munnen på honom – “Wow! Jättelökar! Mums!” hörde jag honom ropa.

Men glädjen blev kortvarig. Så fort han såg lökarna utbrast han:
“Fy tusan! Vad äckligt! Vad har hänt med dem?”

Jag fick konstatera att jag slarvat med förvaringen och att flera av lökarna ruttnat. Typiskt mig! Jag blev verkligen besviken, men då gjorde Lill-polarn något som värmde hjärtat. Han sprang och hämtade den lilla skillan han fått av Rosa och sina egna små växter som tagit sig så fint. Sedan började han plantera dem där jorden redan räckte till.

Ibland är han faktiskt en riktig liten juvel, den där Lill-polarn.

Svärmor på besök

Svärmor på besök

Nu har den dagen som Lill-polarn fasat för äntligen kommit – svärmor är på besök! Tobias hade lyckats skrämma upp honom ordentligt i förväg, med historier om “riktiga drakar” som drar fingret längs hyllkanter och har falkögon som hittar varenda liten dammpartikel. Inte konstigt att han varit som ett nervvrak sedan i morse!

Han har stressat runt hela förmiddagen, putsat, puffat och frågat mig minst tio gånger om han såg tillräckligt proper ut. Flugan skulle rättas, frisyren justeras och västen sitta exakt rakt. Jag försäkrade honom gång på gång om att han var jättestilig och bad honom bara att inte dra några typiska Lill-polarn-skämt. Ni vet, de där som får en att börja ångra att man inte stoppade honom i tid.

Till en början skötte han sig faktiskt exemplariskt – artig, prydlig och till och med lite blyg. Men så, när svärmor börjat luta sig tillbaka och allt verkade lugnt, kunde han förstås inte hålla sig längre.

Med sin allra mest högtidliga röst drar han:
“På en EU-konferens om familjerätt lunchar två advokater från olika länder med varandra.
Advokat 1: – Vad är straffet för bigami i ert land?
Advokat 2: – Två svärmödrar!”

Det blev knäpptyst – tills svärmor skrattade så hjärtligt att även jag inte kunde hålla mig längre. Lill-polarn såg först livrädd ut, men sedan sträckte han på sig, nöjd som en tupp. “Jag sa ju att humor funkar i alla lägen,” mumlade han.

– Hahahaha! Eller denna då? Farsan, vad hette Adams svärmor??  Han hade ingen, han levde i Paradiset!!

Jösses! Man kunde riktigt ta på tystnaden som uppstod och Lill-polarn tittade på mig med ångest i blicken. Men som tur vad så spände svärmor blicken i Lill-polarn och började storskratta, hon tyckte det var tåga i honom som vågade dra sådana skämt.